Faan ta er! Jag visste att mina vänner inte har koll, men så har ni ju inte alla pommes i happy mealen heller! Men att min bror skulle komma och säga att "va faan åt du inte dem stuvade makaronerna för då!?" det trodde jag inte!

Allt började så här:

- Jag är sjukt hungrig, har inte ätit någonting idag, sa jag.
- Varför inte? undrade bror min.
- För att det var köttbullar utan sås, svarade jag.
- Jaha, var det ingenting till det eller? frågade min bror då.
- Jo, det var det, stuvade makaroner...så jag tog potatis och den var inge god alls... sa jag.
- Men varför åt du inte dem stuvade makaronerna för!? Det är ju sjukt gott! nästan skrek min bror och låtsats pappa i kör!
- FÖR ATT JAG RÅKAR VARA GLUTEN ALLERGIKER, JAG HAR VARIT DET SEN 11 SEPTEMBER 2001, JAG HETER NIKLAS KLINTBERG OCH ÄR 17 ÅR, RÅKAR VARA DIN LILLEBROR! halv skrek jag, inte så lite iriterad!

Asså faan! Egentligen tycker jag att mina vänner också borde kunna komma ihåg det, faan jag vet vilka av mina vänner som har astma, i alla fall av dem som är mina nära vänner. Min bästa tjejkompis bjöd mig på både lussebullar och mackor idag utan att riktigt tänka till, man kan säga att jag påpekade det! Jag är dock itne så arg på henne, men tycker ändå hon kan lära sig. Så Sassa, lär dig! :)

Och appropå min bror, honom ska vi inte prata om. Han ska faan ha koll!

Jag ska köpa en t-shirt där det står att jag ahr gluten snart, helt seriöst. Så folk minns vem jag är.

Kul att ni som kommenterade förra inlägget skrev vad ni brukar görs när ni dricker alkohol!
Som sagt så har ju inte jag det problemet, men det är bra för andra att veta!
Kul med erfarenhets utbyte!

Alkohol och diabetes= BAD F*CKING COMBINATION!

Eller? Det är vad man har fått höra i alla fall. Nu tänker jag faktiskt på er andra diabetiker där ute, inte på mig själv eftersom jag inte alls dricker någon alkohol. Mest för att jag inte tycker om alkohol smaken, men kanske också för rädslan av att int ekunna "ta hand om sig själv".
Doktorn har ändå velat prata med mig om det här. Han säger alltid att ät ordentligt innan bara så klarar du dig. Jag har aldrig provat själv, så vad säger ni som har gjort det? Jag har bara smakat på alkohol i mitt liv, aldrig varit överhuvudtaget påverkad av det.
Har ni några erfarenheter av det? Hur gör ni när ni dricker alkohol?

Bara en tanke liksom... Det är ju trots allt lördag!

Idag kom min mätare, Contour USB från Bayer Health Care. Jag fick dock inte med några test-stickor, men så fort jag får hem dem ska jag börja använda den. Ska prova den i c:a två veckor, beroende på hur mycket test-stickor jag får. Sen får ni en recension! Kan redan nu säga att den är sjukt snygg, skän att hålla i, praktisk storlek och bra data program. Men det räcker ju inte, så mer info kommer i den slutliga recensionen!

Detta ur två synpunkter:

1. Det är mörkt ute, det regnar och solen skiner sällan. Mörkt när man vaknar, mörkt när man kommer till skolan, mörkt när man kommer hem. Mörkt helt enkelt.

2. det händer saker i mitt liv som inte ska tas upp på en blogg, men det handlar om mycket mörka saker. Detta påverkar mitt blodsocker NEGATIVT!
Energin jag lägger på att bli arg och ledsen drar ner mitt blodsocker, jag sitter och skakar i hela kroppen av tre anledningar: jag har känning, jag fryser och jag är arg/chockad/ledsen över det som har hänt.

Livet suger gott folk, ibland i alla fall!

Sjukhuset ringde mig idag. Dem undrade om jag kunde vara med på en föreläsning den 5:e december. Den heter "KS lär ut" och är till för allmänheten, Dem ska få komma och lyssna på oss och lära sig mer om diabetes. Det passar ju mig perfekt!
Det kommer tydligen en annons om detta i Metro och DN imorgon. Så alla ni som ser det, säg till! Och sprid detta till dem som ni tycker behöver komma och lyssna på det här. Någon ni tycker behöver mer kunskap eller så.
5:e december i GIH:s aula. Mer info kommer om exakt plats och så.

Idag var jag med mina tjejer (mitt tjej lag som jag tränar, fotbolls tjejer födda 1997) på "Boda Borg". Vi hade avslutning. Det var ganska kul faktiskt, lite tråkigt som avslutning tycker jag eftersom man var uppdelade i lag om fyra, så det blev liksom ingen lag avslutning. Men roligt var det!
I alla fall, i en av cellerna (det är typ som Fångarna på Fortet) så skulle mna igenom ett nät av gummiband. Tänk er typ Sagan om Ringen när Frodo går igenom nätet i grottan där spindeln bor. Jag skulle igenom där, men fastnade me byxorna typ, eller dem hängde i alla fall inte med mig. Jag hade min pump i ena fickan, som var stängd. Byxorna åkte av (lite pinsamt, men man var ju ensamna i cellerna så det vara bara mina två kompisar som såg ändå) och då kan ni ju tänka er vad som hände med pumpen om den låg i fickan och fickan var stängd. Jo, nålen slets loss från min mage.
Det vara bara försöka ta sig loss från nätet, på med byxorna och sen leta upp en vuxen ledare. Efter samtal med en telefon växel i 45 minuter fick vi till slut åka till Nyköpings lasarett. Väl där ville dem att jag skulle träffa en läkare, men jag ville bara ha en novo rapid spruta och ett par nålar.
Efter ett tag insåg jag att det var bättre att åka till ett apotek, eftersom recepten nu är elektroniska kan ju alla apotek i hela Sverige se dem om dem bara har ditt personnummer. Så jag tog ut ett paket med engångs sprutor och ett paket med nålar och åkte sedan tillbaka till Boda Borg och lekte vidare. Dock med byxorna på.

Förslag på logga kanske? Vad tycks?
Detta är bara ett utkast, lite snabbt ihop slängt, så den ska ju finslipas lite hur som helst men... Vill höra lite spontana kommentarer!

En ny mätare är ute på marknaden! Jag fick en kommentar av Bayer som ville att jag skulle prova den. Så jag tänkte att ja, det kan jag väl göra. Så gör jag en recension sen.
Här kan ni hitta mer information om den nya mätaren: http://www.bayercontourusb.se/

Ja, jag fick en förfrågan om jag kunde skriva lite om vad glutenintoleranta kunde äta för godis och inte. egentligen mest vad man verkligen skulle akta sig för.
Det enda jag kom på såhär på rak arm var ju lakrits. Annars vet jag inget mer som är känt för att innehålla gluten.
Det mesta godiset gör inte det. Mitt tips är att om man är nybörjare inom glutenintoleransen bara läsa alla innehållsförteckningar. det är jobbigt i början, men man lär sig. Efter ett tag lär man sig vad det är gluten i och inte. När man träffar på något nytt är det bara läsa igen. Står det inte på svenska kommer här en liten lista på vad vetemjöl eller mjöl är på olika språk:

Engelska - wheat/flour
Spanska - harina/harina de trigo
Albanska - miell
Bosniska - brasno
Finska - jauho/venhäjauho
Nordkurdiska - ard, arvan/ardê genimi
Ryska - myka
Somaliska - daqiiq
Turkiska - un/bugday unu
Franska - farine
Italienska - farina
Portugisiska - farinha
Tyska - mehl

Alltså många pratar om vad meningen med livet är. Jag tror att meningen med livet är att dö. Men jag tycker att den egentliga frågan man bör ställa sig själv är: Vad är mitt liv egentligen? Vad handlar mitt liv om?
Jag har försökt tänka ut vad mitt liv egentligen handlar om och efter att ha insett det, så fattade jag att det var inte alls svårt att komma på det. Det handlar om: Diabetes, diabetes, diabetes och gluten!
Man försöker ju alltid att gå runt problemen liksom. Att inte fokusera på dem, istället fokusera på möjligheterna. Men det är svårt. Allt jag gör, tänker på, försöker uppnå m.m, stoppas alltid eller hindras alltid av antingen min diabetes eller min gluten intolerans. Det är inte alltid jag måste avstå helt, tvärt om, det sker nästan aldrig. Men saker o ting blir så mycket jobbigare.
Som imorgon, då jag ska på gymnasiemässan. Dp skulle vi få mackor och dricka till mellanmål typ, för det bli inte lunch i skolan igen förns c:a 12:45. Men jag kan ju inte äta mackorna. Så jag stod o pratade me en på expeditionen, men hon kunde inte komma på hur vi skulle lösa problemet. Så tillslut sa jag att jag fixar något själv. Det är såklart inte hennes fel, men det blir liksom ett litet hinder, ett litet problem. Sådana vardagliga, små problem, som man helst skulle vilja slippa. Som alla andra slipper.
Jag brukar i dessa stunder försöka att se mig själv som lite mer unik, försöka få det till något bra, men det funkar bara utåt. Inuti vill jag hela tiden i alla fall vara som alla andra. Eller i alla fall inte ha diabetes och gluten.
Men let´s face it, moron! Du kommer inte bli av med det, så börja acceptera det. Det tycker jag väl egentligen att jag gör, men längtan efter det "normala livet" är fortfarande stor.

Det gjorde inte jag i alla fall. Jag satt i och för sig hemma med en kompis och kollade film, åt onyttigt, drack onyttigt (massa läsk! dock light).
Men jag kollade faktiskt på nyheterna klockan 22, men dem nämnde inte ens värlsdiabetes dagen...
Var det någon annan som hörde något? Såg något? Upplevde något? Jag hade sjukt dålig koll på vad som hände runt om i världen, så jag har säkert missat allting på grund av min dåliga koll, så återberätta för mig och alla andra som missade allt nu!

Jag är hemskt ledsen kära läsare, men mitt internet la av c:a en timme efter det enda inlägget jag skrev igår. så min serie som skulle avslutas med två super kändisar fick vänta till idag. Här kommer dem:


Halle Barry - skådespelare        Elvis Presley - Artist, "The King of Rock"
bl.a "Bond brud"

Idag är det världsdiabetes dagen, idag är det vår dag, idag är det för en gångs skull VI som står i centrum...eller..?
Hur många "civila" människor därute vet egentligen om att det är varldsdiabetes dagen? Vet ens alla diabetiker om det?
Jag hoppas att den kommer uppmärksammas bra och mycket runt om vi världen och jag vet att Sverige ska ha minst 12 "monument" som på något sätt ska uppmärksamma dett.
Jag kommer i alla fall ta det som min dag, och jag tänker hela dagen presentera mig som "Hej, Niklas Klintberg, jag har diabetes" haha, dock tveksamt om jag kommer träffa någon jag inte känner med tanke på att jag bara ska sitta hem och se på film eftersom vädret suger!

Men i alla fall, ni ganska få diabetiker som läser detta idag, ta den här dagen som eran dag, precis som mamma och pappa tar det som sina dagar nä det är fars- och morsdag!

Fler inlägg kommer under dagen så håll till godo!

Nick Jonas - Artist                       Randy Jackson - Jury medlem i American Idol

Har insett att serien kommer bli i sex delar, men va faan! Det gör inget!



Vanessa Williams - Första          Victor Garber - Skådespelare 
affro-amerikan att vinna            Med i bl.a Titanic
"Miss United States"

Sitter här och spånar på lite stadgar, föreningsnamn, vilka som ska sitta i stryelsen, lite mer exakt vad vi ska göra m.m. Det är svårt, jag måste ju diskutera allt med Linnea också. Camilla har jag inte fått tag på än, men fick en kommentar av en "Jossan" som sa att Camilla var intresserad, och hon med. Så just nu är vi väl i alla fall fyra stycken som har ett starkt intresse för detta. Jag tror det här kommer bli hur bra som helst!

Mikhail Gorbachev - Tidigare           Per Zetterberg - Fd Svensk landslags
Sovjetisk ledare.                                    spelare i fotboll.

Anser ni att jag är klar med min serie "Till Jessica Lindberg (och andra människor som är intresserade av att veta mer)!"?
Jag kommer inte på vad jag mer ska skriva. Jag har säker missat en massa saker, kan bara inte komma på vad. Snälla hjälp mig! Ett steg av många att sprida kunskapen, än en gång! Så alla diabetiker ute i vårt avlånga land, hjälp mig nu att "Spread the knowledge, what ever the cost!".

Bobby Clarke - Stanley Cup vinnare      James Brown - The Godfather of Soul

Jag kommer ge er två kändisar per dag fram tills den 14:e då världsdiabetes dagen är. Alla av dessa har inte diabetes typ 1, men jag anser att diabetes typ 2 också bör få synas på världsdiabetes dagen, även om jag tycker att den i vissa fall är självförvållad så är den fortfarande minst lika jobbig att ha och göra med!

Första delen kommer i nästa inlägg!

Intresset för vår förening eller vad det blir finns ju faktiskt bland er läsare där ute! Jag ska verkligen ro vidare i det här nu och se till att det blir något. Har bestämt möte med Linnea lucia helgen, och efter det har vi förhoppningsvis kommit fram till något!
I dagsläget är det många frågetecken, såsom om det blir en förening eller en organisation och många andra, men dem ska redas ut!
Jag vill ha fler förslag på vad vi ska jobba med inom den här föreningen/organisatioen av er läsare, så skriv nu! Nu har ni chansen att påverka! Ta den!

Jag fick ett mail från Linnea, ännu en driftig diabetes bloggare. I mailet fanns en bifogad fil med 7 stycken "posters" på olika kändisar som har diabetes. Det stod egentligen bara deras namn, kort om vad de var kända för och sen den blåa ringen och en liten text om att det var världsdiabetes dagen den 14:e. Det var allt. Men det var sjukt bra, hon hade tänk att sätta upp dem i sin skola för att uppmärksamma världsdiabetes dagen. Jag fyllde på med lite kändisar, efte att ha sökt lite på google liksom. Nu har jag 12 stycken, ska bara printa ut dem och sen tapetsera skolan med dem!
I alla fall, så diskuterade vi vidare sen om hur man på andra sätt skulle kunna sprida kunskapen. Vi kom fram till att vi ville starat en förening för unga diabetiker som vill påverka. Eller, i föreningen ska alla diabetiker få vara med, men vi ska som förening åka runt till skolor och föreläsa. Detta för att motverka att vi unga diabetiker (ja gamla med) får höra "fick du diabetes för att du åt för mycket godis?" till exempel.
Är det någon nu som känner att "aha, det här måste ni jobba med, det tycker jag är viktigt" så säg det så ska jag diskutera det med Linnea och de andra som vi planerar att dra in i det här projektet.

Ja, idag hade vi besök av "Alla lika, alla olika" i skolan. Dem prata en massa om diskriminering, normer och massa annat sånt. Ganska bra till en början, men sen spårade det ur och det slutade med att jag fick bita mig i armen för att inte börja skrika på henne om hur dum hon var.
När dem pratade om att alla bögar hela tiden bröt mot normerna drog jag en paralell till min diabetes och sa att jo men det kanske är samma sak som att alla tror att vi diabetiker får diabetes för att vi äter för mycket godis. Varpå en i min klass direkt utbröt: "Men är det inte så då..?" Så jag fick en gång för alla klar göra att det inte var så. Då började hon som hade föreläsningen prata om att man när man bjöd hem folk inte skulle ställa fram sötsaker åt diabetiker och sånt, jag fattade ingenting..? För det första vet man väl kanske inte alltid att det är en diabetiker som kommer hem till en, sjukdomen syns ju inte utåt. För det andra så ställer man väl fram det man hade tänkt att bjuda på rån början så bestämmer väl diabetikern och alla andra i sällskapet med för den delen om dem vill ta åt sig av det som bjuds eller inte, och hur mycket. En diabetiker vet ju själv bäst om han/hon ska eller inte ska äta det som bjuds. Och hur mycket.

Alla lika, alla olika kanske borde vidga sina vyer och inse att det finns folk som är "olika" fast som inte är invandrare eller homosexuella. För övrigt tycker jag att dem gör ett bra jobb.

Jag har problem med mornar. För det första så går jag ju upp tidigt, klockan sex, för det andra så måste man ju tänka på så mycket när man är diabetiker, men man måste ju tänka på allt annat som vanliga människor tänker på också, vilka kläder man ska ha, vad man ska äta, det är väldigt viktig som diabetiker, man måste ta blodsocker, ta rätt mängd insulin m.m. Så hur faan ska man kunna komma ihåg att dra upp rullgardinerna? O andra sidan är det mörkt ute också, faktiskt!

Nej, jag är inte arg på er, mina vänner. Men jag ledsnar lite på att ni alltid tror att allt jag gör på min fritid kretsar kring min diabetes. Det gör faktiskt inte det, jag gör annat också. Som idag, då jag berättade att jag skulle jobba på "Allt för hälsan" mässan. Jag ska föreläsa där. Alla som jag har berätta det för har undrat, "jaha, om diabetes då eller?". NEJ, inte om diabetes, om ledarskap faktiskt!
En istället befogad fråga kanske skulle varit, "jaha, om vadå?".

Ja! Kolla inte den här låten/videon på youtube och sen kolalr ni kommentarerna, ingen rolig syn... Jag blir sjukt ledsen när jag ser sånt, och ARG som sagt!!

http://www.youtube.com/watch?v=wBd0rkdtEXQ

Man pratar ofta om att man bör ha en förebild att se upp till för att gå långt. Inom diabetes kan man ju int egå så långt liksom, men man kan väl ändå ha en förebild?
Jag tänkte i början när jag startade den här bloggen och fick några kommentarer om att det var många ganska unga läsare, det var till och med någon mamma som sa att hon skulle tipsa sin son om den. Så jag tänkte då att då kanske jag skulle bli ett föredöme för barn och unga med diabetes. Nej jag ahr inte fått storhetsvansinne, men man kanske ändå skulle sköta sig och vara en "bra" diabetiker. Just för att dessa yngre och jämngamla (ja, äldre också kanske) ska förstå att det faktiskt går att leva ett normalt liv med diabetes som man dessutom mår bra i.
Men så när jag skriver om hur mycket godis jag äter, hur dålig jag är så känner jag att jag inte riktigt lever upp till det. Så ni som har mig som förebild, se mig endast som en helt vanlig diabetiker som mår precis som ni.
Jag själv har ingen förebild, jag försöker klara mig så gott jag kan på min egen hand. Mina föräldrar försöker stötta mig, men mina vänner fattar ingenting och glömmer oftast att jag har både diabetes och gluten. Jag tror tyvär att det är så här för många diabetiker ute i vårt avlånga land. Man har liksom ingen att se upp till eller fråga.
Jag står fast vid att jag inte är någon förebild, men jag kan svara på frågor och hjälpa er med allt ni behöver hjälp med. Eftersom förebilder saknas får vi prata med varnadra istället, vi är ju inte jätte många, men ett par är vi ju trots allt.
Ni är inte ensamna där ute, vi som vill hjälpa er är kanske inte så många, kanske inte fler än jag, men jag gör det o andra sidan väldigt gärna! Så tveka inte, hör av er!

Niklas Klintberg, [email protected] (orginell, ja jag vet)

På söndagar känns det som man borde hinna med i alla fall tre inlägg... Man gör ju inget på söndagar i vanliga fall...
Men min söndag ahr gått åt till att jobba och ha högt blodsocker, så det blir bara ett inlägg.
För första gången känner jag att jag inte har något speciellt att skriva om, sista tiden ahr ju ängats åt att skriva mycket om att uppmärksamma diabetes för omvärlden och så, men det räcker med det nu, den 14 november är det världs diabetes dagen, då uppmärksammar jag det igen. Men för tillfället får det lov att räcka!
Så, jag har högt blodsocker, har ätit middag ocg sitter nu och äter mina hembakta havrekakor, mmm "niklas du är en formidabel diabetiker, ett verkligt föredöme för de yngre", ELLER KANSKE INTE!!!
Nej, imorn börjar skolan igen, då måste jag ta tag i mig själv igen, fast det lär ju gå sådär, men det är tanken som räknas.