Jag hittade lite råd och tips på hur man ska ställa om kosten som diabetiker. Ganska intressant faktiskt, men lite väl hårda grejer iböand kan jag tycka. Eller inte hårda, men ja, jag lever i alla fall inte såhär. Eller jag tänker inte på det i alla fall.

Vad är en hälsosam kosthållning?
En kosthållning som håller blodsockret på en stabil nivå, som förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och som även förebygger eller reducerar övervikt är det idealiska för en diabetiker. Det innebär i korta drag en kost med:

• Grova, fiberrika fullkornsprodukter
• Mindre fett totalt sett, och i synnerhet mindre fett från köttprodukter, feta mejeriprodukter, o.s.v.
• Större tonvikt på mjuka växtfetter som oljor och mjukt margarin
• Mycket grönsaker, baljväxter och frukt – tre portioner grönsaker och två portioner frukt varje dag
• Vatten – det är den bästa törstsläckaren
• Endast små mängder kakor, godis, läsk, choklad och söta pålägg

Kom också ihåg att äta regelbundet. Det håller blodsockernivån stabil och förebygger känningar, samtidigt som det håller igång förbränningen och förebygger övervikt.

Goda råd:

• Utgå ifrån vad du brukar äta och justera kosten utifrån punkterna ovan.
• Använd suketter i teet eller kaffet, och välj sockerfria drycker om du vill ha lite läsk eller saft.
• Fruktos ger lika mycket kalorier som vanligt socker, och förlorar mycket av sina sötande egenskaper vid användning i varma drycker och mat som steks/bakas. Välj hellre lite vanligt socker vid behov.
• Sockerfri choklad och sockerfritt godis innehåller sockeralkoholer som inte är bra för personer med diabetes. De påverkar blodsockret och kan ge diarré. Köp hellre vanligt godis – och ät det en gång i veckan. Anpassa doserna av insulin eller läkemedel efter intaget.
• Frukt och juice innehåller mycket naturligt socker (fruktsocker), och för många kan det vara smart att inta sådana matvaror i samband med en större måltid i stället för som mellanmål eller törstsläckare, eftersom detta kan påverka blodsockret i alltför hög grad.
• Välj rent, magert eller renskuret kött och fet eller mager fisk till middag och pålägg.
• Välj fettsnåla mjölk-, ost- och yoghurttyper, och kom ihåg att det finns mycket socker i messmör och smörgåskaviar.

Man kanske ska prova att leva såhär en månad för att se om det blir någon märkbar skillnad mot när man inte alls tänker såhär. Visst, man tänker på vad man äter i stora drag i alla fall, men inte så detaljerat. Vad tror ni?

Inte åt helvete, det vore fel att säga. Men bra gick det ju inte! Tog julens första blodsocker imorse. Det var på 7.9, så det var ju bra. Men man borde ju ha tagit några fler under julhelgen. Man kanske borde börja leva som man lär? Eller i alla fall efter det man säger och skriver på sin blogg och till andra diabetiker?
Äsch, inte värsta grejen. Dä ä bar å åk!

Nu är det faktiskt julafton. Hur sjukt det än låter. Nu ska jag än en gång besvara kritiken jag har fått genom att tipsa vad jag tycker man ska göra för att i alla fall ha en chans att slippa hoppiga blodsocker under julhelgen. Lite sent kan tyckas, med tanke på att ingen vill läsa bloggar på julafton, än mindre julaftonsmorgon, men take it or leave it liksom!

Jag anser att ni inte ska fega med insulinet! Intaget av kolhydrater är visserligen inte skyhögt alltid på julbordet, men man brukar få i sig mer än vanligt i alla fall. Blodsockret bör bromsas av allt fett man får i sig, men när julgodiset börjar intas så är det kört i alla fall. Därför, våga ta lite mer insulin än vanligt och avvara en minut eller två åt att ta ett blodsocker. Hur tråkigt det än låter så har ni diabetes på julafton också. Och det kan vara värt att ha tagit det där blodsockret då man kanske slipper må skit dåligt under kvällen/natten för att man INTE tog något bldsocker och kollade om man behövde mer eller mindre insulin till jullunchen, julgodiset, alladin asken, whatever. Ni fattar. Allt går att lösa, ta blodsocker bara.

Jag vet att det är tråkigt också, jag håller med! Men som sagt, det kan vara värt det! Jag kan lova att det är värt det. Jag är inte bäst på att ta blodsocker, men jag har upplevt känslan när man inser att att ta blodsocker faktiskt hjälper. Den är skön den känslan kan jag säga, inte till en början, men senare.

Så, God Jul allihopa, glöm inte att försöka fira julen precis som alla andra, alltså, inte för kontrollerande, men med lagom koll!

Okej, jag gav Elenora ett armband i julklapp. Sjukt fint, tyckte jag i alla fall, hon får kommentera vad hon tyckte sen! Men i alla fall så köpte jag det på en hemsida som Sofia Bergqvist(?) har. Hon är en tjej som jag i alla fall tror har diabetes och hon sitter och tillverkar dessa grymt fina armband och säljer på sin hemsida. Hon ger en viss del av varje sålt armband till diabetesfonden. Bra grej, eller hur?

Här hittar ni dem!

Jag har varit dålig på att blogga på grund av ni vet vad. Men nu är det där inga problem längre, så jag borde ju kunna blogga nu då tycker man. Men icke. Jag känner att jag inte riktigt har något vettigt att säga till er, och då är det värdelöst ju..?
Jag borde ha börjat ta blodsocker idag men nej, det har jag inte gjort. Tog ett igår faktiskt. Hade 1.7, det var lagom kul. Höll på att falla ihop på köksgolvet hemma. Men mamma stod bredvid mig och såg till att jag fick i mig ett stort glas oboy så det löste sig. Jag hade nog i och för sig klarat det själv men när hon ändå var där fick hon fixa!

Men ja nej, jag vet inte. Jag har fortfarande inga tips och idéer så ni får vänta. Kan lova ett intressant inlägg för alla tjejer och er killar med flickvänner på onsdag, alternativt torsdag! Men det då, nu ska jag sova!

På senaste tiden har jag fått mycket kritik för det jag skriver i bloggen, främst via sms och msn men lite i kommentarerna också. Jag tänkte nu försöka ta till mig kritiken och i alla fall försöka förändra lite på bloggen.
Det kritiken handlar om är att jag skriver mer om mig och Elenora än om min diabetes. Som svar får jag väl säga att om båda har diabetes och båda är kära i varandra så blir det väl så. Jag tycker i och för sig att jag kopplar det mesta till diabetesen men kanske inte alltid så tydligt då.
Det andra är att det inte längre kommer så mycket tips och idéer som det gjorde förut, och som svar på det får jag väl säga att det beror helt enkelt på att jag har drivit bloggen i ett år, tipsen tar slut lite, men så fort jag har något så skriver jag ju upp det såklart. Mina idéer vet jag inte vilka dem är men dem skriver jag också upp om jag har några, det lovar jag.

För övrigt så vet jag inte, mitt blodsocker har kommit i andra hand dem här dagarna då Elenora har varit på sjukan. Så diabetes kommer bli viktigt igen på måndag, kanske redan imorn men troligtvis inte förns på måndag!

Nu sitter jag hemma hos Elenora, hon har alltså fått komma hem från sjukhuset nu. Först för några veckor sen där så var det njur bäcken inflamation, nu var det inflamation i magsäcken och magkatarr i tolvfingertarmen.
Medicin mot det nu i två månader sen ska det vara borta helt.
Men det har varit nå¨gra långa och sömnlösa nätter och väldigt långa dagar med långa bilresor fram och tillbaka mellan Norrtälje och Stockholm. Det har blivit lite hal taskig mat och så, men det får man räkna med när man bor i bilen och på sjukhus, landstinget är väl inte direkt kända för att vara generösa liksom. Inge buffé där inte.

Elenora har frågat mig flera gånger hur jag orkade med henne och allt resande fram och tillbaka, men jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Det var väl det minsta jag kunde göra liksom..?

Men det är också förklaringen på att jag inte har bloggat. Så ni vet..

Jag kommer aldrig mer kunna tycka synd om mig själv för att jag har diabetes. För nu efter allt som Elenora går igenom så känner jag att jag har ju BARA diabetes. Det känns inte som anledning nog att tycka synd om sig själv för.
Även om jag inte är den som tycker synd om mig jsälv varje dag så är det faktiskt skönt att göra det typ någon gång var fjärde månad eller nåt. Nu för jag ingen statistik på det här men jag kan gissa på att det är nåt sånt.
Men nu i fortsättningen blir det aldrig, zero, noll, nada. O om jag ändå någongång skulle råka tycka synd om mig själv skulle jag direkt få skamkänslor av att jag hade just tyckt synd om mig själv.

Well well, life's a bitch!

NEJ DET KAN JAG TALA OM FÖR ER ATT DET FINNS DE TA MEJ FAAN INTE! JAG BLIR SÅ TRÖTT! ÅÅH!

Så, tack. Elenora har laggts in igen, blev akuten ikväll igen och nu kommer hon få ligga kvar över natten minst i alla fall. Hon förtjänar inte det, inte alls. Okej, ingen förtjänar att bli sjuk på något sätt, men hon har tillräckligt. Man tycker att det borde kunna spridas ut lite på alla människor istället.
Jag hatar att se henne må dåligt, ja hatar att höra henne må dåligt, ja hatar när hon mår dåligt  men jag älskar henne! Vad ska jag göra!?

Jag tror det blir en tripp dit imorgon, trots svenska nationella på tisdag och kompletering på ett tidigare Sam B prov. Men det kan faan inte hjälpas, jag måste till henne, måste stötta henne, vaka vid hennes sida. Hon var verkligen ledsen ikväll, så jag måste det. Så om någon av mina lärare ser det här kan ni väl visa nån form av förtsåelse när jag kommer på tisdag morgon och mår sådär halvbra.

Du blir frisk snart ska du se baby, hoppas jag i alla fall... <3

Ja precis så! Jag tänker nog hålla nånting hemma hos mig, vad det blir vet jag inte än, men nånting. Och det kan bli upp till tre diabetiker. Men jag har inte planerat in diabetesen i kvällen, än. I och för sig, vad behöver man planera? Det räcker att äta innan man går och lägger sig så funkar det bra. Dessutom är ju Elenora för lite för att dricka så hon får väl ta hand om mig om det händer nåt! ;)

Men vad mer bör man tänka på? Jag kan inte komma på något i alla fall.

För några veckor sen gick jag med i Bayers Simple Wins klubb typ. Jag blev ju sponsrad med deras Contour USB mätare och tänkte att ja, jag vill ha ett fodral och ja, jag vill nog vara med för att ta del av allt som uppdateras med mätaren och så. 
I alla fall så gick jag med och fick bara någon dag senare hem mitt fodral. Glad och nöjd tänkte väl inte jag mer på det förns idag då det kom hem en tidning, deras diabetes tidning typ och till den kom en pannlampa!
Summa sumarum, det är förmånligt att vara kund hos Bayer!

Bra Niklas, du är redan trött på julen! Kul...

Jag har i alla fall köpt några julklappar, bara dem till Elenora dock, ni kommer kanske få veta vad det är, men inte förns efter jul eftersom hon läser bloggen!

Idag var jag dessutom på julmarknad, inte bra! Smakade på massa saker som jag inte tålde. Men det var väl värt det trots allt. Eller ja, jag vet inte. Så länge jag inte börjar äta mer än att bara provsmaka dem få gångerna som det har varit nu så är det lugnt. Men blir det mer kommer jag börja må dåligt och det vill jag inte.

Första gluten inspirerade inlägget på länge, jag är lite stolt faktiskt. Plugg nu, julplugg kanske? Ja, jag vet inte, plugg är det i alla fall...

Som sagt det är mycket nu. Jag vet ju knappt vad jag heter längre. Men det var en bra och avkopplande helg hemma hos Elenora. Den var behövlig dessutom. Vi kommer inte ses förns dagarna inna jul så...
Jag hade högt igår av någon anledning, jag vet i och för sig varför, men jag delger det inte här. Kan bara säga att en av anledningarna var att jag glömde ta insulin till frukosten. Men ja, sen började det så sakteliga gå neråt och imorse när jag vaknade hade jag 2.7, nöjd kille, eller?

Nej, plugg nu, svenska tror ja, jo, språksociologi faktiskt. Det har jag koll på, att jag ska göra alltså. Jag vet inte vad det är, än.

Från helgens ridning på Elenoras häst, sjukt kul! :)

Elenora säger dock att jag är sötast. She is so wrong!

Men i alla fall, jag är här nu, i Norrtälje alltså, men jag glömde mätaren hemma :(

Men Elenora är snäll och påstår att hon ska låna ut sin, ja ska få trycka på hennes pump också! wiiiie

Jag kanske ska döpa den där storyn till "Two diabetics falling in love", kan bli en bra film!

Ja, kära blogg läsare. Ni har säkert redan förstått det och har ni inte det så är det verkligen dags att läsa lite noggrannare.

JAG ÄR KÄR!!! JÄTTE TOK KÄR!!! ALLTSÅ VERKLIGEN KÄR SOM I KÄR PÅ RIKTIGT!!!

Och nej, det är ingen annan än Elenora som jag är kär i! Jag tänkte att jag skulle dra vår kärleks hostoria för er allihopa nu, den innehåller nämligen en hel del diabetes, men också så mycket ironi och ja nästan lite humor att det är faan sjukt!

Vi träffades här på bloggen, eller ja, via bloggen. Allt startade när jag var med i diabetes tidnigen för första gången. Elenora kommenterade några inlägg och så, men inte mer. Efter ett tag la ju jag ut min msn här på bloggen, för jag fick massa förfrågningar av folk om jag kunde hjälpa dem med saker, lite privatare saker som man kanske inte ville skriva här i bloggen i kommentarsfälten liksom. Elenora var en av dem. Hon ville att jag skulle hjälpa henne med hennes skola. Dem var tydligen dumma i huvet när det gällde diabetes.
Hur som helst så började vi prata på msn lite till och från, men inte så mycket i början. Efter ett tag insåg vi dock att vi hade ganska mycket gemensamt så vi började bli vänner. Elenora berättade om att hon skulle vara med på några gruppträffar på Karolinska med massa andra ungdomar. Jag blev självklar nyfiken eftersom jag älskar att prata diabetes, särskilt med andra som har det. Så jag bestämde mig för att slå två flugor i en smäll, alltså att träffa Elenora för första gången på riktigt och samtidigt gå på gruppträffar.
Här börjar ironin, två diabetiker, som senare ska bli kära, träffas för första gången på ett sjukhus, deras hemsjukhus dit de går flera gånger om året för att få nya recept och tips på hur de ska skjöta sin diabetes.
Hur som helst så började vi under den här tiden umgås allt mer och oftare! Vi blev bättre och bättre vänner.
Vi sågs ett antal gånger på de här gruppträffarna och ja, allt var bra! Vi hade väldigt lika åsikter om mycket som skedde där så vi hade alltid mycket att prata om. Innan sommaren, sommaren 2010, så bestämde vi oss för att ses, bara hon och jag. Så vi sågs inne i stan, egentligen gjorde vi ingenting, vi gick en väääääääldigt lång promenad och pratade väääääldigt mycket!

På sommaren så åkte hon till Spanien i en månad och jag jobbade hela sommaren så vi sågs inte mer. Vi pratade när vi kunde och så, men inte lika mycket som innan, i alla fall inte när hon var i spanien. När hon däremot kom hem och skolan skulle börja så bestämde vi oss för att ses igen. Nu hade vi kommit väldigt långt i vår vänskap, vi litade redan på varandra och tyckte att vi kände varandra ganska bra.
Vå sågs inne i stan igen och skulle väl gå en promenad igen. När vi står på Stureplan, under svampen och funderar på vart vi ska gå så h'nder någonting magiskt. Helt plötsligt så kysser vi varandra. En kyss jag aldrig kommer att glömma, den betydde så mycket!

Efter det så började vi träffas mer, men nu bara hemma hos varandra och ja, hon bor i Norrälje och jag i Stockholm, så det är en bit emellan så det blev inte så ofta i början.
Men ju längre tiden gick så insåg vi ju att vi snart inte är vänner längre. Två diabetiker höll på att bli kära i varandra.

Så kom världdiabetes helgen, jag var hos Elenora och ja, firade den där. På fredagen var vi ute och såg på bio och sedan bjöd jag henne på middag på någon restaurang där i NOrrtälje, vi hade verkligen en jättemysig och romantisk kväll. På lördagen bjöd jag hela deras familj på middag och ja, jag kände mig mer och mer som en i alla fall liten del i deras familj.
På lördag natten, natten mot söndag, klockan hade blivit tjugo i ett eller något sånt, så satt jag och Elenora i hennes säng och pratade.
Vi pratade väl om lite allt möjligt. Men så blev det tyst en stund. Vi tittade varandra djupt in i ögonen och då förklarade jag för henne att jag älskade henne, på riktigt, inte bara sådär som ungdomar säger för att det låter bra, utan jag sa "Elenora, jag älskar dig", på det sättet då man menar det.
Vi föll väl i varandras famnar, båda med glädje tårarna rinnandes nerför varandras kinder och när hon efter ett tag hade hämtat andan och börjat förstå att jag verkligen menade det så sa hon tillbaka att "Niklas, jag älskar dig också".

Vi båda är lite sådär att det här med datum när man blir ihop är itne så viktigt, men när det blev den 14 november, världsdiabetesdagen, ja då kunde vi inte annat än skratta lite båda två och tycka att jo, vi kan nog ha det som vårt datum!

På söndagen åkte jag hem sen, helgen var ju slut nu. Jag skulle dock komma att träffa henne ganska snart igen, för på natten till onsdag åkte hon ju in akut till Norrtälje sjukhus med smärtor i njuren. Självklart blev jag sjukt orolig och åkte dit. Hon ville dessutom ha sällskap där över natten, så jag sov kvar. Nu kommer andra grejen som är sjukt ironisk. Två diabetiker träffas för första gången på ett sjukhus, när dem sedan har blivit ihop officiellt så träffas dem också för första gången på ett sjukhus. Jag frågade henne faktiskt hur hon tror att det här förhållandet ska gå! Det känns lite oroväckande måste jag säga!

Men men, nu är vi i alla fall ihop och jag älskar henne mest av allt! Hon är mitt allt och jag saknar henne varje dag jag inte är med henne. Jag hoppas verkligen att hon blir nogårlunda frisk så att hon kan komma till mig imorgon så jag får krama om henne igen! Behöver hålla om henne nu känner jag!

Ja det är mycket nu!!! Alldeles för mycket. Kan inte ens skriva allt här för jag minns inte allt och om jag skulle minnas allt så skulle det i alla fall bli error på hela blogg.se och jag orkar inte få dem på mig också!
Och vad tror ni det går ut över om inte diabetesen! Jag skulle ju va duktig och ta massa blodsocker i två veckor. Visst jag har tagit en del, men alldeles för få. Jag har i och för sig tagit ett stort steg i min diabetes och det ör att varje dag ha med mätaren till skolan. Det är skönt faktiskt måste jag säga. En befrielse. Man trodde det skulle vara jobbigt, men nej, en befrielse som sagt.