Eller? Ja jo men kanske. Asså mitt bs åker upp och ner och jag mår dåligt både psykiskt och fysiskt just nu. Men vad ska man göra? I alla fall så är ljusglimten den nya pumpen. Alla mina tankar går åt Animas. Men jag vill liksom inte välja fel så det känns skit jobbigt ändå. Alla former av patch pumpar går bort nu. Det ska jag ha om fyra år då det är dags att byta igen. Men inte nu. Men ja, ja vill ha bestämt mig till imorn då jag tydligen ska till sjukhuset då. Varför vet jag inte. De ringde idag och sa att jag skulle dit imorgon klockan nio. Happ sa jag och accepterade. Okej, dem va inte taskiga liksom, men dem ville att jag skulle åka dit.
Jag skriver imorn om hur det har gått, ska väl gå och ta ett blodsocker och bli ledsen nu istället. Puss på er.

Vaknade med känning. fick panik. Drack oboy. Åkte och tränade. Kom hem och hade 28. Tog e enheter insuli. 30 min senare hade jag sänkt bs med 0.6 mmol. Tog 6 enheter insulin till. Väntade en kvart. Gick ner 0.3 mmol till. Väntade ett tag till. Gick ner till 21. Åt lunch och tog 12 enheter insulin. Efter lunch steg jag till 25 igen.
Nu efter många timmars väntan har jag gått ner till först 8, sen steg det till tio. Jag har ingen aning om vad som händer.
Hade dessutom sjukt ont i lederna i hela kroppen imorse när jag hade högt. Riktigt läskigt.

Ibland vill jag bara spy på den här sjukdomen. Faan. Skit.

Skumt, eller hur? Jag är typ inte ens ironisk. Nej men ja det är klart att jag fattar att jag som har diabetes måste äta kolhydrater. Men jag vill inte. Har vi tre tillfällen de senaste tre dagarna ätit lunch och alla tre gångerna har jag tagit olika doser insulin, jag har minskat varje gång, jag har ändå fått känning. Egentligen bara på grund av att jag inte har ätit en enda kolhydrat till det andra jag äter. Det har bara varit sallader och avokado med hemmagjord räkröra typ. Sjukt gott i och för sig, men inga kolhydrater som sagt.
Samtidigt kan jag inte skippa att ta insulin helt ju, kroppen behöver mina bolusar. Eller? Jag kanske har kommit ifrån det lite nu när jag har blivit äldre, jag vet inte... Klyven...

"Hej!
jag har också diabetes och gluten...fyfan. men äter gluten ibland endå. måste göra det för att ha lite gott i livet :) lycka till med den nästan omöjliga kombon! // my"

Nej nej nej! Man kan äta gott ändå! Jag lovar! Din favortirätt, favoritbröd, favorit vad vet jag, det går att fixa glutenfritt. Om inte så får man hitta komplement som är nästan lika bra. Säg till om det är nåt du inte lyckas med så hjälper jag dig!

Faan vad dum jag är. Jag tror att Deltec Cozmo har slutat tillverkas faktiskt..? Jag är inte helt säker, men jag tror det.

Idag på sjukhuset berättade min nya sköterska att min garanti på min pump gick ut för över ett år sedan och att det verkligen var dags att välja en ny. Så nu sitter jag här i havet av alla pumpar som finns för att välja en ny pump.
Jag har kollat och kollat men nu står det nog mellan Deltec Cozmo och Animas One Touch Ping.
Jag har inte alls valt än, jag ska dock ha valt till vecka 16 eller något sånt. Men det är långt kvar så det finns tid.
Men det är lite kul, eller de ska bli kul i alla fall, att få ny pump menar jag. Jag har under mina fem år med pump hela tiden sett det som en av mina kroppsdelar som vilken arm eller fot som helst liksom. Nu ska den liksom bytas ut, då gäller det verkligen att välja rätt. Men jag gillar det ändå, det ska bli jätte kul med en ny pump!

Animas Ping med sin OneTouch remote meter.

Deltec Cozmo pumpen

Jajjamensan! Imorgon är det dags för andra besöket på Ersta Diakoni. Ska träffa min nya sköterska för första gången. eller, jag träffade henne en snabbis sist men hann aldrig prata med henne, min läkare och jag sprang bara in där snabbt och tömde min pump och mätare typ. Men det ska bli roligt, har börjat tycka det nu igen, att det är roligt att gå till sjukhuset. Framförallt till Ersta, alltså visst, dem på Astrid Lindgren är jätte duktiga och jätte snälla verkligen, men när man kom till Ersta kände man sig mer speciell och välkommen på något sätt. Dem ville verkligen göra allt föär en, göra allt för att man skulle må bra. Jag får till exempel komma dit hur mycket och ofta jag vill, eller hur sällan jag vill. Jag kan bara ringa och dem svarar verkligen direkt. I växeln blir man direkt kopplad till en sjuksyster där man kan få recept och sånt och behöver man prata med läkaren så sätter dem en lapp och så fort hon är klar med sin patient så ringer hon upp. Det är service det!

Saknar...  </3

Det är inge bra! I alla fall inte för blodsockret, säkert inte för en massa andra saker heller men dem sakerna har inte jag märkt! (För jag klarar av att dricka med motta). I alla fall så drack jag i helgen och tog ett blodsocker på natten och hade 31.7, då blev jag faktiskt orolig. Det var sjuuuuukt länge sen jag hade så högt. Men det gick bra, jag tog sex enheter insulin och sen festade jag vidare typ en halvtimme till ellr nåt. Sen gick jag och la mig och när jag vaknade dagen efter så hade jag nio eller åtta eller nåt sånt, så jag var nöjd!

Jag har dåligt med inspiration. Min diabetes går liksom upp och ner. Ibland är jag jätte duktig och tar massa blodsocker, ibland känns det som att jag glömmer bort den helt och inte tar några alls. Just nu tar jag inga alls.
När jag itne tänker på min diabetes på samma sätt som när jag tar massa blodsocker så uppstår heller inga problem. I alla fall inga större problem. Så då har jag inget att skriva om. 

 

Sad face!

 

"Hej jag ville bara skriva att jag läser din blogg ofta och att jag är jätte glad för att jag hittat den för jag har själv diabetes ocg gluten och har nt hittat någon som också har der men det är så att jag skulle vilja ställa några frågor.
1. hur gör du på hemkunskapen om du har hemkunskap??
2. hur gör du när du simmar"

För det första så har jag heller aldrig träffat någon med båda diagnoserna..? Så kontakta mig!!! [email protected]
Fråga ett: Vad menar du? Vad har du för problem?
Fråga två: Jag simmar i guess? Vad är grejen? Koppla bort pumpen om du har det bara..

Det har varit en lång helg. Jobb, jobb, fest och sen jobb igen. Jag vet inte ritkigt vad jag har gjort, trots att den har varit fullspäckad. Har jobbat fredag, lördag och söndag. Var på 18 års fest i lördags kväll/natt och ja, det blev sent, så det blev nästan ingen sömn innan dagens jobb.
Btw så är det slut mellan mig och Elenora, sen en tid tillbaka. Inget mer om det, jag vill inte ha några frågor här på bloggen om det. Det vill nog inte hon heller, om någon nu mot all förmodan skulle känna henne.

För övrigt så när jag kom hem inatt så trodde jag att jag hade känning. Det blev en semla... Hmm...har en tendens att bli för mycket mat när jag har känning. Trots att jag vet hur jag ska bota dem så gör jag inte det. Vet inte varför. Var i och för sig hungrig inatt också. Dessutom tänkte jag som om jag hade druckit, att jag var tvungen att äta. Fast jag var spik nykter eftersom jag körde och skulle jobba. Skumt.

Nej nu ska jag nog plugga lite och sen sova, som sagt så blev det inte så mycket sömn inatt.

Nu ska ni få veta en sak. Som ni verkligen bör tänka på. Jag tror att många av er också gör det, men jag vet och har hört och får höra alldeles för ofta att det finns föräldrar som inte har fattat det här. Och nu är jag jävligt förbannad!

När ens barn mår dåligt i sin diabetes, på vilket sätt den än gör det, höga blodsocker, mår dåligt psykiskt eller har högt hba1c, så skäller man inte på barnet! Man skriker inte på barnet! Man ger inte barnet besvikna blickar! DET ÄR FÖR FAAN SÅ FÖRBJUDET ATT DET BORDE VARA STRAFFBART!!!

För att ett barn ska orka med sin sjukdom, orka med att kämpa för att må bra, så måste den ha stöttning och uppmuntring. Tröst när det går dåligt, uppmuntring när det går dåligt, råd och tips när det går dåligt. Ingen mår bra av att höra hur dålig den är på sin diabetes eller på att ta hand om sig själv.
Man har inte valt själv att få diabetes. Jag bara hoppas att ni föräldrar där ute verkligen söttar era barn, verkligen försöker hjälpa dem. Tjatar lagom mycket. Man får faktiskt öppna ögonen, man ser på ett barn när den inte orkar höra mer tjat om blodsocker mätare.

Ett vanligt problem är också diabetiker som glömmer att ta sina doser. Och jag har hört massor av barn som idag får utskällningar av sina föräldrar för att dem glömmer ta sitt insulin! Det i mina öron är bara helt sjukt, helt ofattbart.
Som förälder får man hjälpa barnet att försöka komma ihåg det. Kanske börja med att ställa in alarm på pumpen eller mobilen, eller båda. Om det fortfarande inte funkar så får väl mamma eller pappa skicka iväg ett sms när det är dgs för lunch i skolan. Det är inte allt för svårt att ha sitt barns skol schema på jobbet och ra iväg ett sms när man ser att det är lunch dags med en så enkel text som "glöm inte insulint, kram pappa/mamma", eller ännu lättare "insulin". Det går att ha som sms mall på telefonen nu för tiden.

Så kom igen nu föräldrar där ute. Hjälp era barn att vilja må bra. En dag kommer era barn att ha fattat hur de ska göra själva och kommer inte behöva så mycket mer än lite uppmuntrande vargadliga ord.
Ni som har extrema eller speciella situationer, eller situationer som itne har tagits upp här är mer än välkommna att höra av sig så kan jag komma med tips. Jag finns till för alla, för jag vägrar att ha barn där ute som mår dåligt i sina sjukdomar och som har föräldrar som inte stöttar dem utan bara skäller på dem. För det finns sånna, alldeles för många. Ni som inte tror det får veta det nu i så fall.

Jag har misslyckats, igen. Jag tänlte att jag skulle lägga upp ett bra recept på semlor dagen till ära. Men degen som jag bakade nyss blev alldeles för tung, den jäste inte och blev bara kompakt.
Jag misslyckades verkligen HELT förra året, då smakade dem inte ens bra. Jag tror att smaken blir bra i år, men dem kommer bli jätte smuliga och jätte torra, troligtvis kompakta och tunga också.
Så nej, ni får helt enkelt försöka själva istället, kan avslöja att jag tog mitt recept ur bibeln (Sju sorters kakor) och bytte mjöl bara. När man gör så ska man tänka på att alltid ta lite extra mjöl och använda fiber husk om man har.

Jajjamensan! Lite av en slump faktiskt!

Det var såhär att en kompis till mig i skolan sa att hennes kompis hade diabetes, av ingen anledning alls typ. Och sen kom hon på hastigt och lustigt att den kompisen skulle komma till skolan en dag. Och sen en dag så kommer min kompis springandes och säger åt mig att komma och träffa den här diabetikern då. Det blev lite pinsamt tyst, vad ska man säga liksom, "har du pump..?" haha, nej. Men ja vi stod och prata i typ fem minuter, jag pratade väl mest med min kompis, men lite med den andra också.
Sen samma kväll så messade jag lite med min skolkompis då, men tillslut fick hon ge telefonen till diabetikern för det var henne jag och hon pratade om hela tiden. Sen fick jag hennes nummer och ja, nu har vi pratat ganska mycket senaste tiden. Hon bor på Gotland och har väl ja, typ samma problem som alla oss andra.
Men hon är jättetrevlig och jag tror att vi kommer fortsätta att diskutera diabetes ganska länge framöver, för hon är en bra vän också!

Ja nu är jag hemma igen. Jag har massor att skriva om faktiskt. Eller i alla fall två saker. Ska bara få tillstånd från de två att skriva om det. Så det blir nog inte förns imorgon det kommer.