Yes! Framgång!!
JA! Idag har jag varit duktig! Det var en på jobbet som kom in med en trasig påse med "Bridge blandning" till fika rummet.
Hon - Här niklas, det är bara att äta
Jag - Nej jag tål inte så...
Hon - Nej juste, du är diabetiker
Jag - Ja jo förvisso, men jag tål inte bridge blandning, det är mjöl i...
Hon - Men vadå, så du är inte diabetiker?
Jag - Jo det är jag, men jag är gluten allergiker också, och det är mjöl i bridge blandning.
Hon - Men då tål du inte godis då?
Jag - Jo då, det tål jag, bara det inte är mjöl i.
Hon - Jag fattar inte...
Jag - Nej det är för att du är dum i huvet! (okej, nej det sa jag inte, det var det jag tänkte) Egentligen sa jag: Nej såhär är det, läkarna rekomenderar att man undviker godis som diabetiker, men man kan äta det. Dock måste man ta lite extra insulin. Egentligen är det samma sak som att proppa i sig en massa vitt bröd eller något annat med snabba kolhydrater i. Principen ör densamma, det ör mycket snabba kolhydrater i. Men tar man insuli till så är det inga problem. Dock kan det vara svårt att äta hur mycket godis som helst för det skulkle kräva sådana offantligt stora mängder insulin, men det går.
Jag har alltså, istället för att undvika samtalet, förklarat för personen hur det ligger till, det hjälper både henne och mig. Hon kommer aldrig säga något sånt till en diabetiker igen, och jag slipper höra det, plus att jag har lärt mig att förklara för folk istället för att hysa åt dem.
Hon - Här niklas, det är bara att äta
Jag - Nej jag tål inte så...
Hon - Nej juste, du är diabetiker
Jag - Ja jo förvisso, men jag tål inte bridge blandning, det är mjöl i...
Hon - Men vadå, så du är inte diabetiker?
Jag - Jo det är jag, men jag är gluten allergiker också, och det är mjöl i bridge blandning.
Hon - Men då tål du inte godis då?
Jag - Jo då, det tål jag, bara det inte är mjöl i.
Hon - Jag fattar inte...
Jag - Nej det är för att du är dum i huvet! (okej, nej det sa jag inte, det var det jag tänkte) Egentligen sa jag: Nej såhär är det, läkarna rekomenderar att man undviker godis som diabetiker, men man kan äta det. Dock måste man ta lite extra insulin. Egentligen är det samma sak som att proppa i sig en massa vitt bröd eller något annat med snabba kolhydrater i. Principen ör densamma, det ör mycket snabba kolhydrater i. Men tar man insuli till så är det inga problem. Dock kan det vara svårt att äta hur mycket godis som helst för det skulkle kräva sådana offantligt stora mängder insulin, men det går.
Jag har alltså, istället för att undvika samtalet, förklarat för personen hur det ligger till, det hjälper både henne och mig. Hon kommer aldrig säga något sånt till en diabetiker igen, och jag slipper höra det, plus att jag har lärt mig att förklara för folk istället för att hysa åt dem.
I´m a bad Diabetic
Idag och igår har jag legat högt hela dagarna, och trots det små ätit lite godis och sånt. Dessutom glömt att ta mina bolusar och massa skit. Har en mycket dålig period just nu, kan vara att det är höstlov, brukar bli dåligt när man kommer bort från vardagens rutiner. Men i alla fall, jag måste ju kunna leva även då. I måndags var jag och två kompisar inne i stan och bowlade och åt middag, efteråt åkte vi till mig och kollade på film och jag och en av dem delade på c:a två kilo godis (enligt våra uträkningar i alla fall, det kändes inte som att det var mer än ett kilo, men i alla fall). Alla rekomenderar att man äter typ tio bitar godis dem FÅ gånger man äter godis, helst ska man undvika det helt, själv åt jag mellan 0,5-1 KILO! Tack och hej, det är nog dags att gå och dö!
Sånt här ska man inte erkänna för folk, men jag ska vara ärlig i den här bloggen, den är ju trots allt ett försök för mig att erkänna min diabetes för mig själv.
Jag hoppas att jag någon gång ska lära mig...
Bör kanske tillägga att jag faktiskt låg ganska bra i blodsockret på måndagen och tisdagen trots allt, inte högre än tolv, så det gjorde inte jätte mycket.
Sånt här ska man inte erkänna för folk, men jag ska vara ärlig i den här bloggen, den är ju trots allt ett försök för mig att erkänna min diabetes för mig själv.
Jag hoppas att jag någon gång ska lära mig...
Bör kanske tillägga att jag faktiskt låg ganska bra i blodsockret på måndagen och tisdagen trots allt, inte högre än tolv, så det gjorde inte jätte mycket.
Lite nere...
Min mamma hämtade mig i Solna efter att jag hade varit på möte med Stockholms Idrottsförbund.
Vi kom in på mina blodsocker värden och hon sa att ja men då kommer ditt Hba1c gå upp igen. Då lackade jag och skrek något om att jag skiter i mitt hba1c, det är bara en jävla siffra, det är ni som stirrar er blinda på den ni skiter blanka faan i vad jag egentligen känner och hur jag egentligen mår. Något i den stilen. Sen satt vi och diskuterade det hela vägen hem, och jag kan visserligen förstå er som säger att era mammor är dem som förstår er bäst, samma med mig kanske, men vi är ganska oense också.
Jag blev faktiskt riktigt ledsen i bilen, inte på grund av henne så, utan det hon sa och det vi diskuterade. Jag började faktsikt gråta lite, även om jag lyckades hålla tillbaka de (jag menar, en man som gråter i dagens samhälle går ju inte, han är ju bög eller något! Usch jag hatar ideal!!!) men det kom några tårar...
Vi diskuterade lite det här med att man på läkarbesöken också nästan bara koncentrerar sig på hba1c och inte så mycket på hur man egentligen mår. Min mamma sa att ja men det är ju bara det som är mätbart, men jag menar att diabetes är en kronisk sjukdom, den är inte mätbar! Den är oberäknelig! Bara om man verkligen vill kan man kontrollera den, men även då kan det gå fel. Och jag tror det är svårt att vara tonåring och kontrollera sin diabetes fullt ut. Klart dem personerna finns, en eloge till er, verkligen!
Och det här med att läkare gärna diskuterar blodsocker och hba1c är ju sant, eller har jag fel? Jag tycker lite det här med "Spread the knowledge what ever the cost" även innefattar att läkarna diskuterar hur vi egentligen mår, som personer, rent psykiskt m.m.
Vad säger ni? Har jag fel? Är jag bara ledsen på allt ikväll på grund av diskussionen med min mamma? Tell me!
Vi kom in på mina blodsocker värden och hon sa att ja men då kommer ditt Hba1c gå upp igen. Då lackade jag och skrek något om att jag skiter i mitt hba1c, det är bara en jävla siffra, det är ni som stirrar er blinda på den ni skiter blanka faan i vad jag egentligen känner och hur jag egentligen mår. Något i den stilen. Sen satt vi och diskuterade det hela vägen hem, och jag kan visserligen förstå er som säger att era mammor är dem som förstår er bäst, samma med mig kanske, men vi är ganska oense också.
Jag blev faktiskt riktigt ledsen i bilen, inte på grund av henne så, utan det hon sa och det vi diskuterade. Jag började faktsikt gråta lite, även om jag lyckades hålla tillbaka de (jag menar, en man som gråter i dagens samhälle går ju inte, han är ju bög eller något! Usch jag hatar ideal!!!) men det kom några tårar...
Vi diskuterade lite det här med att man på läkarbesöken också nästan bara koncentrerar sig på hba1c och inte så mycket på hur man egentligen mår. Min mamma sa att ja men det är ju bara det som är mätbart, men jag menar att diabetes är en kronisk sjukdom, den är inte mätbar! Den är oberäknelig! Bara om man verkligen vill kan man kontrollera den, men även då kan det gå fel. Och jag tror det är svårt att vara tonåring och kontrollera sin diabetes fullt ut. Klart dem personerna finns, en eloge till er, verkligen!
Och det här med att läkare gärna diskuterar blodsocker och hba1c är ju sant, eller har jag fel? Jag tycker lite det här med "Spread the knowledge what ever the cost" även innefattar att läkarna diskuterar hur vi egentligen mår, som personer, rent psykiskt m.m.
Vad säger ni? Har jag fel? Är jag bara ledsen på allt ikväll på grund av diskussionen med min mamma? Tell me!
Svininfluensan
Nej, jag haar inte fått den! Tvärt om faktiskt, jag tog vaccinet mot skiten igår. Det avr ingen höjdare faktiskt, jag brukar inte tycka att det känns alls att ta vaccin sprutor, men den här var lite skum. Asså själva sticket gjorde inte ont alls, däremot när hon tryckte in vätskan i mig, då kändes det jätte läskigt. Det var ju som en trögflytande mjölk typ. Men aja, man blev lite stel i armen efteråt och idag tror jag att jag har haft feber, har i alla fall kännt mig rejält hängig, men dum som är jobbade man ändå!
Eftersom jag har jobbat har jag inte kunnat undersöka om det har påverkat mitt blodsocker på något speciellt sätt men jag tycker det har kännts som att jag har legat högt dagen igenom!
Eftersom jag har jobbat har jag inte kunnat undersöka om det har påverkat mitt blodsocker på något speciellt sätt men jag tycker det har kännts som att jag har legat högt dagen igenom!
Well I'm sorry...
Jag har varit bortrest över helgen, så har inte kunnat blogga. Trist, jag vet. Men vad ska man göra?
Jag vill ogärna verka tjatig, men i helgen kom dem här frågorna igen som jag har sagt att man inte vill höra. Massa frågor om varför, hur känns det, varför gör du så, gör det ont, är du konstig, du är inte som alla andra, mår du verkligen bra, ja ni fattar!
Asså, BAAAAAAAH! Jag orkar inte! Jag lyckades hålla masken ganska bra, men samtidigt så lackade jag till lite på dem lite väl korkade kommentarerna.
Nu när jag sitter här och skriver tänker jag på en sak. Nämligen vilken dubbelmoral jag för just nu. Jag sa i tidigare inlägg att vi skulle sprida kunskapen om diabetes no matther the cost. Men nu säger jag att jag inte orkar/vill svara på frågorna som folk ställer om diabetes.
Jag måste nog börja ta och svara på frågorna, lära mig att göra det. Något jag måste ta tag i.
Jag vill ogärna verka tjatig, men i helgen kom dem här frågorna igen som jag har sagt att man inte vill höra. Massa frågor om varför, hur känns det, varför gör du så, gör det ont, är du konstig, du är inte som alla andra, mår du verkligen bra, ja ni fattar!
Asså, BAAAAAAAH! Jag orkar inte! Jag lyckades hålla masken ganska bra, men samtidigt så lackade jag till lite på dem lite väl korkade kommentarerna.
Nu när jag sitter här och skriver tänker jag på en sak. Nämligen vilken dubbelmoral jag för just nu. Jag sa i tidigare inlägg att vi skulle sprida kunskapen om diabetes no matther the cost. Men nu säger jag att jag inte orkar/vill svara på frågorna som folk ställer om diabetes.
Jag måste nog börja ta och svara på frågorna, lära mig att göra det. Något jag måste ta tag i.
DET HÄR ÄR EN RUBRIK!
Ja, juste. Dagens rubrik har absolut ingenting och göra med vad jag ska skriva om. Kom bara inte på någon bra rubrik, så det fick bli sådär.
Idag har jag varit på Bosön hela dagen med skolan och tränat, inte jätte krävande, men eftersom vi spelade seriös fotboll kunde jag inte ha pumpen på mig. Vi tränade tre timmar, och som ni alla vet är det ju inte så bra att vara utan pump så länge. Jag tycker att jag löste problemet ganska bra, jag tränade i c:a en timme, sen tog jag en enhet insulin. Efter c:a en halvtimme till var det fika och då tog jag två enheter. Sen var det middag efter åt, c:a en och en halv timme efter fikat. Då tog jag åtta enheter istället för tio som jag brukar ta till middagen. Nu när jag kom hem hade jag faktiskt lite lågt, bara 2,9. Men jag ser ändå dagen som en lyckad dag, ur diabetes synpunkt i alla fall. Det gäller att vara nöjd med sig själv dem dagar man lyckas och gör bra ifrån sig tror jag, ta vara på dem och ge er själva en eloge för ert arbete. Man behöver ge sig själv en klapp på axeln när det går bra, och säga att "faan vad bra du är!". För det kommer dagar då ni kommer må så mycket sämre och tycka att livet suger på grund av diabetesen.
Så, dagens inlägg i korthet: När ni gör något bra, se till att erkänna det för er själva! Det gör att nifår bättre självförtroende och ni kommer med tiden känna er mer trygga iu er själva och er sjukdom!
Idag har jag varit på Bosön hela dagen med skolan och tränat, inte jätte krävande, men eftersom vi spelade seriös fotboll kunde jag inte ha pumpen på mig. Vi tränade tre timmar, och som ni alla vet är det ju inte så bra att vara utan pump så länge. Jag tycker att jag löste problemet ganska bra, jag tränade i c:a en timme, sen tog jag en enhet insulin. Efter c:a en halvtimme till var det fika och då tog jag två enheter. Sen var det middag efter åt, c:a en och en halv timme efter fikat. Då tog jag åtta enheter istället för tio som jag brukar ta till middagen. Nu när jag kom hem hade jag faktiskt lite lågt, bara 2,9. Men jag ser ändå dagen som en lyckad dag, ur diabetes synpunkt i alla fall. Det gäller att vara nöjd med sig själv dem dagar man lyckas och gör bra ifrån sig tror jag, ta vara på dem och ge er själva en eloge för ert arbete. Man behöver ge sig själv en klapp på axeln när det går bra, och säga att "faan vad bra du är!". För det kommer dagar då ni kommer må så mycket sämre och tycka att livet suger på grund av diabetesen.
Så, dagens inlägg i korthet: När ni gör något bra, se till att erkänna det för er själva! Det gör att nifår bättre självförtroende och ni kommer med tiden känna er mer trygga iu er själva och er sjukdom!
Sprid kunskapen, what ever the cost!
Ja, vi som har diabetes måste faktiskt ta lite ansvar och se till att folk som inte fösrstår sig på diabetes börjar göra det nu. Jag säger inte att vi ska stå och ta emot alla dessa korkade frågor, men genom typ sådana här bloggar och andra informations sätt tala om för folk hur det faktiskt ligger till. Jag tar härmed första stget och länkar till den ända diabetes blogg utöver denna som jag anser är bra, www.camilladiabetes.blogg.se. Camilla och jag delar uppfattningen om att folk måste få mer kunskap inom ämnet. Vi båda är trötta på korkade kommentarer och frågor.
Här Camilla får du lite fler läsare, det viktigaste är inte att ni läsare just min blogg, det viktigaste är att ni som läser får ut något av det. Ni diabetiker ska se det som ett forum, ni som inte har diabetes ska se det som en sökmotor som endast ger resultat inom diabetes. Och råkar ni nu, någon av dessa grupper, anse att Camillas blogg är bättre så spelar det inte så stor roll, bara ni får ut något utav det!
Mitt nya motto, UNITE FOR DIABETES! Det är precis vad vi måste göra för att sprida kunskapen!
Här Camilla får du lite fler läsare, det viktigaste är inte att ni läsare just min blogg, det viktigaste är att ni som läser får ut något av det. Ni diabetiker ska se det som ett forum, ni som inte har diabetes ska se det som en sökmotor som endast ger resultat inom diabetes. Och råkar ni nu, någon av dessa grupper, anse att Camillas blogg är bättre så spelar det inte så stor roll, bara ni får ut något utav det!
Mitt nya motto, UNITE FOR DIABETES! Det är precis vad vi måste göra för att sprida kunskapen!
En kontaktannons!
Först och främst vill jag tacka er alla som har kommenterat och sagt att bloggen är så bra och speciellt om inlägget igår. Tack!
För det andra så blir jag ledsen när en person, återigen "E", skriver en kommentar om att hon mår sjukt dåligt psykiskt av att ta sina sprutor och måste hålla sig för att börja gråta varje gång hon ska ta dem. Hon har bett sin doktor om att få pump men han verkar motverka henne och vill att hon ska stanna med sprutor. Här har vi problem nummer ett, vill man ha pump för att man tycker det är bättre ska ens doktor stötta en i det och göra allt han kan för att det ska fungera. Inte tvärt om, försöka få patienten att stanna kvar med sprutor av okänd anledning. O andra sidan, finns det en anledning enligt honom så spelar det ingen roll vad den är för patienten ska få som den vill! Det är patientens liv, inte läkarens!
Problem nummer två var att läkaren hade sagt att det var 6 månaders väntetid eller mer. Men är det så att en patient mår så dåligt att hon gråter och egentligen inte alls vill ta sina sprutor måste man kunna hitta en kompromiss eller något. Annars slutar det med att patienten slutar ta sina sprutor och helt plötsligt står sjukvården inför en patient som på grund av dem inte mår bra!
Vi måste alla hjälpas åt så att alla diabetiker får det så bra som möjligt, eftersom samhället (som jag skrev igår) inte har en aning om vad vi pratar om, så får vi göra det själva!
Därför annonserar jag nu ut mig själv som kontakt person, vill ni ha hjälp, stöd, har ni frågor eller vill ni bara ha en "diabetes" kompis att prata diabetes eller andra saker också förstås så hör av er, adda mig på msn "[email protected]" (orginell, jag vet).
Det är bara att adda, jag tar emot alla! Jag kommer antagligen fråga när ni har addat mej vem ni är, men säg då bara att ni hittade mig genom den här bloggen så att jag vet.
Jag kan hjälpa er med allt, som i det här fallet att kanske sätta lite press på landstinget eller sjukhuset. Prata med den läkaren om ni själva tycker att det är jobbigt. Jag är ju ungdom jag också, och vi pratar lite samma språk så jag kommer förstå precis vad ni menar hela tiden.
Våga höra av er, om vi alla hjälps åt kommer vi alla att må bättre!
För det andra så blir jag ledsen när en person, återigen "E", skriver en kommentar om att hon mår sjukt dåligt psykiskt av att ta sina sprutor och måste hålla sig för att börja gråta varje gång hon ska ta dem. Hon har bett sin doktor om att få pump men han verkar motverka henne och vill att hon ska stanna med sprutor. Här har vi problem nummer ett, vill man ha pump för att man tycker det är bättre ska ens doktor stötta en i det och göra allt han kan för att det ska fungera. Inte tvärt om, försöka få patienten att stanna kvar med sprutor av okänd anledning. O andra sidan, finns det en anledning enligt honom så spelar det ingen roll vad den är för patienten ska få som den vill! Det är patientens liv, inte läkarens!
Problem nummer två var att läkaren hade sagt att det var 6 månaders väntetid eller mer. Men är det så att en patient mår så dåligt att hon gråter och egentligen inte alls vill ta sina sprutor måste man kunna hitta en kompromiss eller något. Annars slutar det med att patienten slutar ta sina sprutor och helt plötsligt står sjukvården inför en patient som på grund av dem inte mår bra!
Vi måste alla hjälpas åt så att alla diabetiker får det så bra som möjligt, eftersom samhället (som jag skrev igår) inte har en aning om vad vi pratar om, så får vi göra det själva!
Därför annonserar jag nu ut mig själv som kontakt person, vill ni ha hjälp, stöd, har ni frågor eller vill ni bara ha en "diabetes" kompis att prata diabetes eller andra saker också förstås så hör av er, adda mig på msn "[email protected]" (orginell, jag vet).
Det är bara att adda, jag tar emot alla! Jag kommer antagligen fråga när ni har addat mej vem ni är, men säg då bara att ni hittade mig genom den här bloggen så att jag vet.
Jag kan hjälpa er med allt, som i det här fallet att kanske sätta lite press på landstinget eller sjukhuset. Prata med den läkaren om ni själva tycker att det är jobbigt. Jag är ju ungdom jag också, och vi pratar lite samma språk så jag kommer förstå precis vad ni menar hela tiden.
Våga höra av er, om vi alla hjälps åt kommer vi alla att må bättre!
Omvärlden MÅSTE få ökad förståelse och kunskap om Diabetes! NU!
Fick en kommentar till mitt inlägg angående lärare som inte förstår sig på en. En ganska hemskt kommentar tycker jag, ni kan läsa den här. Varför är omvärlden dumma i huvet för? Alla vet ju vad astma är, eller hur? Borde inte detsamma gälla diabetes? Eller är det jag som tycker så bara för att jag råkar ha diabetes? Är jag naiv när jag säger att jag anser att det faktiskt är allmänbildning att veta i alla fall lite grundligt vad det är?
Hemska och farliga grejer kan hända om t.ex en lärare inte vet vad den ska göra om en diabetiker får känning under en lektion, eller ännu värre hamnar i koma. Om en diabetiker får känning på en lektion är det givetvis dennes eget ansvar att göra något åt det, inte lärarens, men om det är så som "E" beskriver i hennes kommentar så är det ju omöjligt att göra något själv! Det är faan inte okej!
Jag får dagligen frågor angående min diabetes och vad det innebär, mina första 7 år som diabetiker sa jag ingenting för att jag skämdes och var rädd. Mellan året berättade jag precis allting för folk, men nu har jag faktiskt tröttnat. Hur mycket man än förklarar och hur pedagogiskt man än förklarar fattar ju inte folk!
Lite därför startade jag ju den här bloggen så att folk skulle fatta, nu har jag dessutom en egen kategori för er som inte fattar något, läs där och om det är något ni undrar så kommentera det så svarar jag här istället för att sitta med er en och en och svara på samma jobbiga och tråkiga frågor varje dag!
Jag är lack, okunskapen angående diabetesen har börjat gå till överdrift nu! Det är en av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige, men ingen vet vad det är för något, vakna Sverige! Sluta säga att våra ungdomar får diabetes för att de har ätit för mycket socker!
Hemska och farliga grejer kan hända om t.ex en lärare inte vet vad den ska göra om en diabetiker får känning under en lektion, eller ännu värre hamnar i koma. Om en diabetiker får känning på en lektion är det givetvis dennes eget ansvar att göra något åt det, inte lärarens, men om det är så som "E" beskriver i hennes kommentar så är det ju omöjligt att göra något själv! Det är faan inte okej!
Jag får dagligen frågor angående min diabetes och vad det innebär, mina första 7 år som diabetiker sa jag ingenting för att jag skämdes och var rädd. Mellan året berättade jag precis allting för folk, men nu har jag faktiskt tröttnat. Hur mycket man än förklarar och hur pedagogiskt man än förklarar fattar ju inte folk!
Lite därför startade jag ju den här bloggen så att folk skulle fatta, nu har jag dessutom en egen kategori för er som inte fattar något, läs där och om det är något ni undrar så kommentera det så svarar jag här istället för att sitta med er en och en och svara på samma jobbiga och tråkiga frågor varje dag!
Jag är lack, okunskapen angående diabetesen har börjat gå till överdrift nu! Det är en av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige, men ingen vet vad det är för något, vakna Sverige! Sluta säga att våra ungdomar får diabetes för att de har ätit för mycket socker!
Woho!
Efter att Diabetes tidningen kom ut igår har besökar antalet och kommentarerna ökat markant! Sjukt kul tycker jag, det är ju trots allt därför man orkar skriva i bloggen, ju fler läsare desto mer bra inlägg! Och om ni dessutom skriver till mig vad ni vill läsa om så kommer den här bloggen bara bli ännu bättre!
Sprid nu till alla ni känner som har diabetes (och alla som ni anser behöver veta mer om det) att den här bloggen finns så att vi tillsammans kan göra den ännu bättre!
Gå också in på www.bloglovin.se och/eller www.bloggtoppen.se och bli medlemmar, lägg till bloggen på bloglovin så att ni inte missar något inlägg!
Än en gång, kul att så många fått upp ögonen för bloggen, mer intressant läsning är att vänta! Så håll till godo!
Sprid nu till alla ni känner som har diabetes (och alla som ni anser behöver veta mer om det) att den här bloggen finns så att vi tillsammans kan göra den ännu bättre!
Gå också in på www.bloglovin.se och/eller www.bloggtoppen.se och bli medlemmar, lägg till bloggen på bloglovin så att ni inte missar något inlägg!
Än en gång, kul att så många fått upp ögonen för bloggen, mer intressant läsning är att vänta! Så håll till godo!
Tidningen!
Idag kom diabetes tidningen med mitt brev i! Dock ingen bild på mej, men det blev bra i alla fall. Ni som hittade bloggen genom tidningen, kommentera!
Tappa känseln i tungan!?
Jag fick en kommentar till det här inlägget. Hon skrev att hon brukar tappa känseln i tungan..? Jag tycker det låter sjukt läskigt! Jag kan liksom inte riktigt tänka mig hur det känns. Är det att man inte känner något när man har mat i munnen utom på kinderna typ? Eller är det som att munnen bara är tom..?
Ett bevis på att diabetes är en sjukdom som varierar sjukt mycket från person till person!
Ett bevis på att diabetes är en sjukdom som varierar sjukt mycket från person till person!
Ångest
Jag har inte tagit ett blodsocker på säkert 4 dagar, det är ju inte helt okej! Men det faller liksom bort när man är stressad och har mycket att göra. Jag har massa i skolan, inte bara skolarbete utan också en massa med elevrådet och så... Och som vi har pratat om tidigare så påverkar stress blodsockret jätte mycket. Men eftersom jag inte har tagit några blodsocker så har jag bara gått på känn, och enligt min känsla har jag inte mått så bra, men va faan.
Till Jessica Lindberg (och andra människor som är intresserade av att veta mer)! del 3
Jahapp, då var det dags igen, ännu ett inlägg för er som inte riktigt har kolla på vad diabetes är. Idag ska vi prata lite mer om blodsockret. Blodsockret är en viktig del i diabetesen. Man kollar sitt blodsocker för att veta hur mycket insulin man ska ta till måltiderna. Man brukar säga att man ska ligga mellan 4.0-8.9 i blodsocker. Men detta är mest riktlinjer tycker jag, klart man blir ju glad när man ligger mellan dessa värden, men man lackar inte om man inte gör det. Jag brukar säga att jag har känning (lågt blodsocker) när jag ligger under 4.0 och att jag har högt när jag ligger över 12.0 kanske.
Allting påverkar blodsockret, träning, stress, mens m.m. Egentligen skulle man kunna säga att det inte finns något riktigt papper på vad som påverkar och inte. Det är så personligt. Men det brukar vara så att t.ex träning sänker blodsockret, medan en match t.ex höjer det på grund av allt adrenalin. Stress och mens höjer också blodsockret (nu har jag ingen egen erfarenhet av hur det är när man har mens, men jag har samtalat med en av mina vänner som också har diabetes). Jag tycker det känns som att det mesta höjer blodsockret, medan det är färre saker som sänker det. Som jag kan komma på nu tycker jag bara det är träning som sänker blodsockret (och insulin så klart).
För att veta vad man har i blodsocker använder man en så kallad blodsockermätare, den kan se ut på lite olika sätt och ha lite olika funktioner men egentligen är dem ganska lika allihopa, ingen större skillnad. Man stoppar in en liten sticka i mätaren (i ett hål) och på mätaren kommer det nu upp att den vill ha blod. Då tar man en "håltagare" som man stoppar en nål eller en "lancett" i och med den gör man ett pytte litet hål i fingret eller armen. Detta gör absolut inte ont, det känns knappt. Sedan för man mätaren med stickan i mot blodet, stickan suger då upp den mängd blod den behöver och sedan tar det ett par sekunder innan den visar i displayen vad du har i blodscker.
Så, nu vet ni det mesta om blodsockret!
Allting påverkar blodsockret, träning, stress, mens m.m. Egentligen skulle man kunna säga att det inte finns något riktigt papper på vad som påverkar och inte. Det är så personligt. Men det brukar vara så att t.ex träning sänker blodsockret, medan en match t.ex höjer det på grund av allt adrenalin. Stress och mens höjer också blodsockret (nu har jag ingen egen erfarenhet av hur det är när man har mens, men jag har samtalat med en av mina vänner som också har diabetes). Jag tycker det känns som att det mesta höjer blodsockret, medan det är färre saker som sänker det. Som jag kan komma på nu tycker jag bara det är träning som sänker blodsockret (och insulin så klart).
För att veta vad man har i blodsocker använder man en så kallad blodsockermätare, den kan se ut på lite olika sätt och ha lite olika funktioner men egentligen är dem ganska lika allihopa, ingen större skillnad. Man stoppar in en liten sticka i mätaren (i ett hål) och på mätaren kommer det nu upp att den vill ha blod. Då tar man en "håltagare" som man stoppar en nål eller en "lancett" i och med den gör man ett pytte litet hål i fingret eller armen. Detta gör absolut inte ont, det känns knappt. Sedan för man mätaren med stickan i mot blodet, stickan suger då upp den mängd blod den behöver och sedan tar det ett par sekunder innan den visar i displayen vad du har i blodscker.
Så, nu vet ni det mesta om blodsockret!
Lantus eller Insulatard..?
Nu känner jag att jag är dåligt insatt i ämnet. Men i början när jag hade diabetes tog jag ett långverkande insulin som hette insulatard. Efter några år gick jag över på lantus. Nu har jag ju pump så det bekymrar mig egentligen inte men jag fick höra att lantus ska vara väldigt cancer framkallande..? Stämmer detta? Är det någon som vet?
Man blir ju lite orolig om det skulle vara så, jag hade det ju i alla fall tre år. Kanske mer.
Man blir ju lite orolig om det skulle vara så, jag hade det ju i alla fall tre år. Kanske mer.
Pepsi Max eller Cola Light?
Dagens stora fråga! Vilket I-lands problem! Eller ska det kanske vara cola light eller cola zero? De som skiljer dem två är ju att det är olika sötningsmedel i. Cola zero sägs vara sämre eftersom det är aspartam i den medan det i cola light är sucralose.
I pepsi max är de aspartam och acesulfam K.
Vad ni än säger anser jag att Pepsi Max är den bästa! Cola light smakar konstigt och har en dåligt bismak. Cola zero smakar lite dammigt och konstigt. Även om jag föredrar zero framför lighten.
I pepsi max är de aspartam och acesulfam K.
Vad ni än säger anser jag att Pepsi Max är den bästa! Cola light smakar konstigt och har en dåligt bismak. Cola zero smakar lite dammigt och konstigt. Även om jag föredrar zero framför lighten.
EMMA!
Jag och Emma pratar på msn, hon tjatar på mig att jag ska ta mera blodsocker. Jag sa att okej, vi gör en tävling, vi gissar på vad jag har och så springer jag ner och kollar så ser vi vem som kommer närmst sen. Ja visst ja hon och gissade på 6,3. Jag gissade på 16. Jag kom närmst, jag hade 18...
Man kan göra diabetsen lite roligare vissa stunder, tråkigt att det ska sluta dåligt bara... Men va faan, keep your chin up!
En typisk Emma och Niklas bild!
Man kan göra diabetsen lite roligare vissa stunder, tråkigt att det ska sluta dåligt bara... Men va faan, keep your chin up!
En typisk Emma och Niklas bild!
Är jag ett problem..?
Är jag det? Bara för att jag har diabetes? Eller för att jag faktiskt har BÅDE diabetes OCH gluten!? Är det därför?
Kan folk inte tänka själva längre? Måste man i dagens samhälle ha en dator som gör allt åt en? Snart kommer väl dator behöva säga åt er när ni ska gå på toa och inte! Vad faan! Kom igen nu samhället! Dags att gå tillbaka till lite hederligt, vanligt tänkande!
Nu undrar ni vad jag syftar på, jo, hör här! Idag på jobbet skulle man bli bjuden på lunch, det bli man alltid på helgerna. Jag jobbar, för er som inte visste det, på en konsum butik. Den som är ansvarig för dagen står då för lunchen. Antingen lagar dem en pastasallad eller så ställer dem fram typ baguetter och en massa pålägg eller något sånt. Dem fixar i alla fall. Men så idag hade den andra anställda som jobbade (vi var tre stycken idag, jag, den ansvarige och en till) sagt till den ansvarige att jag kan ju inte äta gluten heller. Jag är BÅDE DIABETIKER OCH GLUTEN ALLERGIKER! Nämen, problemas! Nej, nej nej nej! Både gluten och diabetes, vad gör jag nu!?
Hur som helst, han kom till mig och fråga om jag verkligen var gluten också, för han visste att jag hade diabetes. Jag sa att ja det har jag, blir det något problem? Ja det blev det verkligen enligt honom. Han sa att du får plocka vad du vill, jag orkar inte fixa något!
Ursäkta mig, men det är väl inte mjöl i allt i en konsum butik, eller? Jag lackade i alla fall, men höll tyst för jag satt i kassan och där kan man inte stå och skrika, och kunde ju inte komma sen och bråka liksom.
Diabetes och gluten är inget problem, det räcker att tänka efter lite så löser det sig! Och måste man nu mot all förmodan i alla fall ha en dator till hjälp så finns det sjukt mycket recept och tips på nätet, jag har listat några få sjukt bra sidor här till vänster, men det finns många fler!
Kan folk inte tänka själva längre? Måste man i dagens samhälle ha en dator som gör allt åt en? Snart kommer väl dator behöva säga åt er när ni ska gå på toa och inte! Vad faan! Kom igen nu samhället! Dags att gå tillbaka till lite hederligt, vanligt tänkande!
Nu undrar ni vad jag syftar på, jo, hör här! Idag på jobbet skulle man bli bjuden på lunch, det bli man alltid på helgerna. Jag jobbar, för er som inte visste det, på en konsum butik. Den som är ansvarig för dagen står då för lunchen. Antingen lagar dem en pastasallad eller så ställer dem fram typ baguetter och en massa pålägg eller något sånt. Dem fixar i alla fall. Men så idag hade den andra anställda som jobbade (vi var tre stycken idag, jag, den ansvarige och en till) sagt till den ansvarige att jag kan ju inte äta gluten heller. Jag är BÅDE DIABETIKER OCH GLUTEN ALLERGIKER! Nämen, problemas! Nej, nej nej nej! Både gluten och diabetes, vad gör jag nu!?
Hur som helst, han kom till mig och fråga om jag verkligen var gluten också, för han visste att jag hade diabetes. Jag sa att ja det har jag, blir det något problem? Ja det blev det verkligen enligt honom. Han sa att du får plocka vad du vill, jag orkar inte fixa något!
Ursäkta mig, men det är väl inte mjöl i allt i en konsum butik, eller? Jag lackade i alla fall, men höll tyst för jag satt i kassan och där kan man inte stå och skrika, och kunde ju inte komma sen och bråka liksom.
Diabetes och gluten är inget problem, det räcker att tänka efter lite så löser det sig! Och måste man nu mot all förmodan i alla fall ha en dator till hjälp så finns det sjukt mycket recept och tips på nätet, jag har listat några få sjukt bra sidor här till vänster, men det finns många fler!
Blä!
Sverige har precis förlorat mot Danmark i VM-kvalet, mamma och pappa tjatar hela tiden om att jag ska ta mer blodsocker, jag ska jobba imorn (precis som idag) men har egentligen träningsläger med mina tjejer... Det ända positiva idag är att jag just nu har 6,0 i blodsocker och ska snart sova.
Kan man gå och lägga sig på 6,0 eller är det för lågt..? Jag tror jag kommer göra det, men hade det varit under sex hade jag nog ätit något. Men nej, inte nu, eller, det kanske blir så tillslut i alla fall. Men inte för att jag behöver, utan för att jag vill och är sugen!
Kan man gå och lägga sig på 6,0 eller är det för lågt..? Jag tror jag kommer göra det, men hade det varit under sex hade jag nog ätit något. Men nej, inte nu, eller, det kanske blir så tillslut i alla fall. Men inte för att jag behöver, utan för att jag vill och är sugen!
En glad diabetiker, är en bra diabetiker!
Den här bilden på mig är den som kommer publiceras i tidningen Diabetes tillsammans med mitt brev. Tyckte det roliga med den var att man verkligen ser en massa "diabetes" prylar på skrivbordet (som för övrigt ser riktigt risigt ut)!
Men glad är jag!
Ja, hur vet man egentligen?
Fick en kommentar av en som undrade hur jag vet hur mycket insulin jag ska ta till mina måltider om jag inte tar några blodsoker. Ja du, det vet jag inte. Jag har ganska fasta doser och håller mig ganska mycket till dem. Känner jag att jag har högt (alltså egentligen bara tror att jag har högt) så tar jag lite extra, tror jag att jag har lågt tar jag lite mindre.
Men allt är chansningar. Jag försöker leva mitt liv så enkelt som möjligt, jag försöker planera min vardag efter mig och inte efter min diabetes. Alltså vägrar jag att hålla på att ta blodsocker före och efter varje måltid (ni som gör det gör inte fel, men jag hoppas ni trivs med det ni gör). Visst skulle man kunna ta en två veckors period då man verkligen tog sjukt mycket blodsoker och det är just det min doktor vill att jag ska göra, men just nu känner jag att jag faktiskt varken orkar, vill eller överhuvudtaget känner mig motiverad att göra det.
Diabetes mellitus, my love, my enemy, my life companion. Lite så känns det!
Men allt är chansningar. Jag försöker leva mitt liv så enkelt som möjligt, jag försöker planera min vardag efter mig och inte efter min diabetes. Alltså vägrar jag att hålla på att ta blodsocker före och efter varje måltid (ni som gör det gör inte fel, men jag hoppas ni trivs med det ni gör). Visst skulle man kunna ta en två veckors period då man verkligen tog sjukt mycket blodsoker och det är just det min doktor vill att jag ska göra, men just nu känner jag att jag faktiskt varken orkar, vill eller överhuvudtaget känner mig motiverad att göra det.
Diabetes mellitus, my love, my enemy, my life companion. Lite så känns det!
Till Jessica Lindberg (och andra människor som är intresserade av att veta mer)! del 2
Jaha, då var det dags igen, Jessica. Läs tidigare inlägg här för att förstå detta!
Så, för att man inte hela tiden ska kissa ut allt socker och all energi man har tagit i sig (via maten) så får man helt enkelt försöka att få i sig konstgjort insulin i kroppen utifrån. Det går att göra på några olika sätt. Det vanligaste är fortfarande att man tar sprutor, det är ju trots allt det lite diabetes är känt för. Men det går också att ha insulinpump (som jag har) och i vissa fall kan man äta tabletter (vet dock inte hur det fungerar). Med insulin sprutor tar man en "bas" spruta, antingen en gång per dag eller två gånger per dag. I dessa sprutor är det "långverkande" insulin, alltså insulin som verkar hela dagen. Men man tar också sprutor till varje måltid med "kortverkande" insulin i. Dessa ska ta hand om maten man äter och som jag skrev i förra inlägget så ska detta kortverkande insulin alltså låsa upp cellerna så att sockret kan komma in.
Med insulinpump så har man bara kortverkande insulin. Men man har då istället en "basal" dos, alltså en bas med insulin som sprutas in hela tiden (väldigt små enheter). I hela pumpen rymms 3 ml insulin, detta räcker c:3-4 dagar. Då förstår ni att man inte tar så mycket insulin. Men även med pump måste man ta lite extra till allt man äter, men man tar inga sprutor, man trycker istället lite på pumpen så skjuter den in den exakta mängd man har tryckt in på pumpen.
Det om det, nästa gång fortsätter jag med del 3, vem vet vad som kommer stå då? Ja, jag vet inte!
Så, för att man inte hela tiden ska kissa ut allt socker och all energi man har tagit i sig (via maten) så får man helt enkelt försöka att få i sig konstgjort insulin i kroppen utifrån. Det går att göra på några olika sätt. Det vanligaste är fortfarande att man tar sprutor, det är ju trots allt det lite diabetes är känt för. Men det går också att ha insulinpump (som jag har) och i vissa fall kan man äta tabletter (vet dock inte hur det fungerar). Med insulin sprutor tar man en "bas" spruta, antingen en gång per dag eller två gånger per dag. I dessa sprutor är det "långverkande" insulin, alltså insulin som verkar hela dagen. Men man tar också sprutor till varje måltid med "kortverkande" insulin i. Dessa ska ta hand om maten man äter och som jag skrev i förra inlägget så ska detta kortverkande insulin alltså låsa upp cellerna så att sockret kan komma in.
Med insulinpump så har man bara kortverkande insulin. Men man har då istället en "basal" dos, alltså en bas med insulin som sprutas in hela tiden (väldigt små enheter). I hela pumpen rymms 3 ml insulin, detta räcker c:3-4 dagar. Då förstår ni att man inte tar så mycket insulin. Men även med pump måste man ta lite extra till allt man äter, men man tar inga sprutor, man trycker istället lite på pumpen så skjuter den in den exakta mängd man har tryckt in på pumpen.
Det om det, nästa gång fortsätter jag med del 3, vem vet vad som kommer stå då? Ja, jag vet inte!
Att testa blodsockret...
Alltså, jag har verkligen ett problem! Jag glömmer/vill inte/orkar inte ta mitt blodsocker. Visst, jag tar det ju morgon och kväll, men det räcker liksom inte. Så ni som trodde att jag var en exemplarisk diabetiker (vad det nu är) tror fel!
Jag är en sådan människa som måste motiveras till allt jag gör, det räcker inte att doktorn säger att du kommer må bättre. Det räcker heller inte med att ha en siffra på hba1c:et att sträva efter. Det är klart att det är ett mätbart mål, man kan ju enkelt se om man har lyckats eller inte, men det är så långt tills man får veta något, jag vill ju se resultat direkt! Är det någon som har något bra tipps att motivera/tvinga mig att ta blodsocker? Tacksam för hjälp!
Jag är en sådan människa som måste motiveras till allt jag gör, det räcker inte att doktorn säger att du kommer må bättre. Det räcker heller inte med att ha en siffra på hba1c:et att sträva efter. Det är klart att det är ett mätbart mål, man kan ju enkelt se om man har lyckats eller inte, men det är så långt tills man får veta något, jag vill ju se resultat direkt! Är det någon som har något bra tipps att motivera/tvinga mig att ta blodsocker? Tacksam för hjälp!
Havrekakor, glutenfria, men mycket socker...
Visserligen anser jag att det är lite av en myt att man inte ska äta socker, socker behövar man ju för att överleva. Kan dock hålla med om att man inte ska äta för mycket socker, men vem faan ska det?!
Så diabetiker, ät dessa, dem är sjukt goda, det är bara ta lite mer insulin ju, skjut till lite extra och kööör bara!
Nilles havrekakor
200g smör
1 dl socker
2 1/2 dl farinsocker
1 ägg
2 msk vatten
2 dl glutenfri mix
1-2 tsk kanel
1-2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
1/2 tsk bikarbonat
7 dl ren havre
2 dl nötter (mandel, hasselnötter, eller andra nötter efter smak)
Smält smöret och rör ihop det med sockret och farinsockret, rör poröst. Tillsätt ägg och vatten. Häll ner mjöl, kanel, vaniljsocker, salt och bikarbonat. Blanda om. Tillsätt havre och nötterna och blanda till en jämn smet. Forma till små bollar på plåtar, lägg bollarna med ganska mycket mellanrum, det rinner ut ganska mycket. Grädda i ugnen på 175 grader i 12-15 minuter. Ta ut plåten och ställ den utomhus med en handduk över i en kvart. Klart att äta, sjukt goda!
Så diabetiker, ät dessa, dem är sjukt goda, det är bara ta lite mer insulin ju, skjut till lite extra och kööör bara!
Nilles havrekakor
200g smör
1 dl socker
2 1/2 dl farinsocker
1 ägg
2 msk vatten
2 dl glutenfri mix
1-2 tsk kanel
1-2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
1/2 tsk bikarbonat
7 dl ren havre
2 dl nötter (mandel, hasselnötter, eller andra nötter efter smak)
Smält smöret och rör ihop det med sockret och farinsockret, rör poröst. Tillsätt ägg och vatten. Häll ner mjöl, kanel, vaniljsocker, salt och bikarbonat. Blanda om. Tillsätt havre och nötterna och blanda till en jämn smet. Forma till små bollar på plåtar, lägg bollarna med ganska mycket mellanrum, det rinner ut ganska mycket. Grädda i ugnen på 175 grader i 12-15 minuter. Ta ut plåten och ställ den utomhus med en handduk över i en kvart. Klart att äta, sjukt goda!
Jessica, NEJ!
Nej Jessica, vi kissar inte blod (om det inte är något annat fel på oss, men det har inget med diabetesen att göra). Vi kissar helt vanligt urin. :)
Till Jessica Lindberg (och andra människor som är intresserade av att veta mer)!
Här Jessica (och ni andra) kommer ditt inlägg som du ville ha. Ett inlägg som grundligt förklarar vad diabetes egentligen är! Det kommer vara svårt att skriva allt, men jag ska försöka så gått jag kan. Ni som är diabetiker får gärna kommentera med vad jag har glömt, och ni som inte har diabetes men inte förstår vad jag menar, fråga gärna! Detta är del 1, del två kommer inom kort.
Att man från början får diabetes typ 1 beror på att de langerhanska cell öarna i bukspottskörteln dör. Dessa cell öar producerar något som kallas insulin. Insulinets uppgift är att, enkelt förklarat, låsa upp alla celler i kroppen, ställa deras "dörrar" på glänt så att lagom mycket socker (som transporteras runt med blodet) släpps in i varje cell. Man kan alltså säga at insulinet är nyckeln till cellerna. På en diabetiker har alltså dessa öar dött vilket betyder att det inte finns någon som låser upp dörrarna. Detta gör att sockret bara cirkulerar runt i blodet och tillslut kommer det till njurarna där det sorteras ut som avfall och man kissar ut det. Detta kallas för att man har högt blodsocker.
Att man från början får diabetes typ 1 beror på att de langerhanska cell öarna i bukspottskörteln dör. Dessa cell öar producerar något som kallas insulin. Insulinets uppgift är att, enkelt förklarat, låsa upp alla celler i kroppen, ställa deras "dörrar" på glänt så att lagom mycket socker (som transporteras runt med blodet) släpps in i varje cell. Man kan alltså säga at insulinet är nyckeln till cellerna. På en diabetiker har alltså dessa öar dött vilket betyder att det inte finns någon som låser upp dörrarna. Detta gör att sockret bara cirkulerar runt i blodet och tillslut kommer det till njurarna där det sorteras ut som avfall och man kissar ut det. Detta kallas för att man har högt blodsocker.
Känslor..?
Alltså, jag har tänkt på en sak. Tror ni at vissa olika känslor man har kan påverka blodsockret? Jag menar typ om man är JÄTTE kär. Eller sjukt olycklig, eller något sådant. Starka känslor liksom. Jag har ingen egen, personlig erfarenthet av detta och har nog aldrig hört om någon annan som heller har haft det. En tanke som slog mig bara.
