Jag åker till fjällen imorgon eftersom det är sportlov. Jag kommer hem om en vecka. Jag kommer tyvärr inte ha tillgång till något internet på hela veckan så det blir inget bloggande. Men ni kan ju titta igenom gamla inlägg om ni vill och hålla till godo med det medan jag är borta!

Vi hörs om en vecka!

Bananerna tog slut en morgon här så jag fick slänga ihop en ny smoothie!

2 dl vaniljyoghurt
3 apelsiner
1 passionfrukt
1-2 dl frysta hallon
1 dl frysta blåbär

Mixa allting, precis som i förra receptet. Häll upp i lämplig flaska eller glas och njut!

Jag har börjat med en ny frukost! Nu äter jag varje morgon en 700 ml stor smoothie. Av den blir jag både mätt och belåten, men det håller också mitt blodsocker stabilt fram till lunch.
Här kommer receptet på den första:

2dl jordgubbsfil
1 banan
2 apelsiner
1 passionsfrukt
1,5 dl frysta hallon

Mixa alla ingridienser i en miser, häll upp i en gainer flaska (ni vet en sån alla gymmare har protein dricka i, dem funkar skit bra att ha smoothie i så kan ni ta med den överallt och äta på bussen påväg till plugget/jobbet).

Jag läser en hel del andra bloggar. Okej, inte överdrivet många andra, men ett par andra liksom. Det verkar vara en genomgående trend att man ska ha tävlingar på bloggen och lotta ut saker. Så jag tänkte att tja, varför inte? Det borde väl gå här med. Men vad ska vi lotta ut? Blodsockermätare? Ja det med kanske när jag har etablerat mig lite. Men jag har lite andra små priser innan dess! Men vi behöver ju en tävling också!
Så ge förslag på tävlingar vi kan ha!

Jag har tränat.

Jag är trött

Jag har nog känning.

Jag orkar inte ta något blodsocker.

Jag skiter it och äter något bara.

Eller?

Nej, jag tar ett.

Sen äter jag.

God natt!

Idag så var det, som vanligt på tisdagar, gruppträff. Vi pratade en del om hur ens umgänge och folk i övrigt som finns runt omkring en i vardagen reagerade på att man fick diabetes. Det kom upp en hel del historier om just lärare som inte förstod någonting om diabetes och som heller inte ville förstå. Att dem dessutom sen sa åt barnen att dem inte fick ta sina sprutor offentligt i matsalen, och heller inte sina blodsocker offentligt i klassrum och andra offentliga salar gör mej helt galen!
Alltså okej att folk inte har så mycket kunskap, det går att lära sig, vill man inte det så visst. Men att man inte har någon som helt empati för fem jävla öre är ju bara helt sjukt!
Faan, om man är lärare borde man ju kunna förstå sig på barn! Det är ju deras jobb! dem har betalt för att göra det!
Suck säger jag bara. Stackars barn.

Ellinor, en nära vän, undrade nyss hur jag gör med pumpen när jag duschar och har sex och sånt (första gången jag blir "intim" på bloggen, mamma läs inte det här!).
Och ja, vad gör jag? När jag duschar åker den ju av. Visst, dem säger att den tål vatten men det är onödigt att testa känner jag.
Men när jag sover och har sex så har jag den på mig. Den blir liksom som en extra kroppsdel. Men den är sällan i vägen.
Som jag sa till Ellinor, klart att risken finns att den åker ur när man typ vänder sig i sängen, men vadå, det finns ju en risk att armen går ur led om man är klantig också. Det blir som en kroppsdel och precis som armen i sängen följer den med när man vänder sig.

Hon kanske inte är expert på diabetes, men hon har en jävla massa empati och det kommer man långt på när man ska försöka förstå sig på en diabetiker. Dessutom vill hon lära sig mer och håller på att göra det, så snart är hon expert!

Idag blev det ju till att vara hemma eftersom SL tror att vi bor i Somalia (i Sverige snöar det och är kallt minst en gång per år, i år var det flera gånger, men så kan det bli typ vart femte år, get it?).
Men i alla fall så det gjorde ju inget. Det var skönt att vara hemma, även om jag hade fått ett ärorikt uppdrag av min historia lärare att hålla vår lektion idag eftersom han skulle på någon mässa. Men jag tror dem löste det utan mig trots allt.
Idag har jag då pluggat. Men appropå att prioritera så åt jag en semla till pliggandet. Det var inte jätte gott. Eller, grädden med mandelmassan är ju god, men mina semlor (själva bullarna) smakar skit illa. Så egentligen fick jag bara högt blodsocker.
Men det är det jag menar, man måste prioritera lite. Idag pluggade, men fick högt blodsocker. Imorgon kanske jag skiter i att plugga men har bra blodsocker. När min mamma sen läser det här kommer hon tänka "det ena utesluter inte det andra", nä, kanske inte, men det skiter jag i idag!

Alltså det började igår, då först på hela dagen blogg.se inte fungerade (min svenska verkar brista lite). På kvällen fungerade det att komma in, men när jag hade suttit och skrivit ett långt och bra inlägg om godis och kolhydrater och tryckte på "publicera" så loggades jag ut och inlägget fanns såklart inte kvar. Nu idag har det varit problem att komma in hela dagen och jag hoppas nu att detta inlägg kommer att publiceras.
Jag kommer antagligen inte heller att kuna ta mig till skolan imorn då i pricip all SL trafik som jag måste använda för att komma till skolan är inställd.

Ojojoj..! Ikväll har jag bakat sjukt mycket! Och jag är nog inte klar än. Funderar på att baka en sorts kakor till.
Har bakat både snoddas och Nilles Havrekakor (dem som jag har lagt upp recept på en gång tidigare).
Jag ska nämligen ha med mig kakor imorgon till skolan.
Det blir mycket socker. Men det får jag väl ta. Det är inte så ofta jag har med mig kakor till skolan, så det ska nog gå bra.
Jag langar upp receptet på snoddasen senare om jag kommer ihåg, annars imorn. Men ni vet ju hur rba jag är på att komma ihåg att lägga upp det jag säger att jag ska lägga upp!

Igår på gruppträffen kom jag på det här. Vi alla vet ju att det är jobbigt att ha diabetes. Men kommer ni ihåg i början när man hade det? När man bara tyckte allting sög! Alltså verkligen SÖG!
En av medlemarna igår beskrev det här med hur jobbigt det är att bara ha med sig allting överallt. Det där som vi lite erfarna diabetiker har kommit över och vant oss vid men som nyblivna diabetiker faktiskt alltid tänker på.
Faan jag mådde lite dåligt när han berättade det. Jag tycker så sjukt synd om honom. Han var väl tolv eller tretton år när han fick diabetes. Fatta att få diabetes precis när livet typ börjar. Jag menar, precis i början av tonåren, puberteten, man börjar fatta att man är intresserad av tjejer och slutar tro på "tjej bacillerna". Ja, you name it!

I feel for you son!

Jag vet inte riktigt vad jag fick den här bilden ifrån. Men när jag tänker på det han sa ser jag det här framför mig. Det känns som att vissa människor borde få vara utan diabetes. Jag kan ta att jag har det, visst. Men han sa det med gråten i halsen på något sätt som fick mig att känna att "faan va orättvist". Han borde få slippa skiten.

Japp! Just nu sitter jag i skolan med ett blodsocker på ??,?. Men snart ska jag bege mig mot Karolinska för gruppträff med en massa andra diabetiker. En närmare "recension" om dagens gruppträff kommer ikväll (kanske).

Idag på eftermiddagen åkte jag till min mammas jobb och sen därifrån åkte hon och jag hem. Jag kände redan på bussen till mammas jobb att jag var hungrig. Men i bilen på väg hem gick hungern över till känning. Jag mår verkligen inte bra längre av mina känningar. Alltså själva känningen är jobbig och jag mår skit dåligt av den. Idag i bilen kom den här känslan då jag bara ville gråta. Inte för att jag mådde dåligt, bara känslan av att jag ville gråta liksom. Jag vet inte var den kom från alls, den bara var där. Jag grät aldrig, vi stannade istället på Ica och köpte något att äta, sen åkte vi vidare hem.
Men i alla fall, jag orkar inte må så här dåligt av känningarna.

Tack Milen för det underbara inlägget! Som hon sa så har jag varit uppe i fjällen över helgen och åkt en massa skidor. Bra om man vill få ner blodsockret märkte jag som i pricip levde på godis och annats snacks men låg runt fem mmol hela helgen!
Men nu är jag hemma och tillbaka till stressen igen. Har, som milen påpekade, haft lite svårt att koppla av den här helgen med eftersom det är mycket i plugget just nu. Men det löäser sig väl antar jag. Min mamma sa dock att jo du kanske hjinner med allt men resultatet kanske inte blir så bra som dem borde blir. Man vill ju sällan erkänna att hon har rätt men jag et ju att det är så. Har ju fått göra fler omprov dem senaste tre veckorna än vad jag någonsin i mitt liv har gjort.
Har dock inte sett att det har påverkat min diabetes jätte mycket. Kanske för att jag inte har haft stenkoll, men jag har inte mått dåligt av det vad jag har kännt.

Well well, här kommer en bild på min hjälte i alla lägen. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka henne för allt hon gör för mig.

Hejhej allihopa, Milen här!

Fick lite order av Niklas för fem minuter sen att jag bara skulle hälsa er alla att han inte kommer kunna blogga nu förns efter helgen.

...Han har blivit lite beroende av skidåkning denhär veckan känns det som.
Igår va han uppe i Romme för att åka med skolan och idag sticker han upp mot fjällen igen. De han ska på nu är tydligen en väldigt gammal tradition; Han + massa barndoms vänner + papporna åker varje år upp tillsammans för några dagar i backarna. Hur härligt är inte de?! Mini-semester bara sådär. Men galningen har tyvärr inte lärt sig faktumet att, "om man är på semester ska man ta det lugnt och njuta.." Han kör motsatsen, hinner inte ta det lugnt säger han.

De han gör, dag ut och dag in är makalöst! Hur han får ihop allt, hur han lyckas prestera hur han orkar hålla ihop och hur han aldrig ens ger glimten av att ge upp.. - inspererar och imponerar på mig varje dag! 

Men Niklas; bli av med den där febern du har och glöm inte att VILA - du är på semester för guds skull..!! <3

Igår var jag på gruppträff på sjukhuset. Det var någon kurator som hade satt ihop en grupp ungdomar som skulle prata diabetes typ. Grejen var den att dem som var där hade haft diabetes som längst i fem år. Så jag blev lite mobbad eftersom jag har haft det i snart tio år. Men men, det var bara informations möte. Ni kan räkna med en uppdatering om dessa träffar ungefär varje tisdag eller onsdag i c:a 6-8 veckor framåt nu!
I alla fall om vi disskuterar något intressant som borde tas upp här i bloggen och disskuteras vidare!

Här kommer fler snygga men samtidigt meningsfulla tröjor som man kan ha i vardagen. Här hittar ni dem och flera andra diabetes motiv.

Kollade in Camillas blogg idag och såg att hon hade hittat en sida med en massa kläder som hade lite diabetes tryck och sånt på. tyckte den här var både snygg och representerade lite det jag står för.

Ja, jag känner mig verkligen sjukt stressad. Jag håller på med för mycket, det vet jag ju själv. Men samtidigt tycker jag allting är roligt. Eller viktigt. Som bloggen till exempel, visst det är ganska roligt, men egentligen känner jag att det är mer viktigt att skriva i den än roligt. Det är ett stort stress moment i vardagen att alltid behöva tänka "faan jag har inte skrivit något i bloggen idag". Men det finns så mycket mer därtill. Jag vill inte skriva allting här, men det har kommit till den punkten att jag inte längre kan sova på nätterna, att jag alltid oroar mig för att jag har glömt något, att varje gång det ringer oroar jag mig för att det är någon som ska säga "var är du, vi skulle ju ses nu" eller något liknande. Och därtill kommer diabetesen. För tillfället kommer den inte ens i andra hand, utan snarare tredje, fjärde kanske femte liksom. det är inte bra. Jag mår ju inte BÄTTRE av att den också går dåligt.
För ett tag trodde jag att jag hade kommit ur min dåliga period, men icke. Eller ja, det går inte dåligt nu. Det mesta går bra faktiskt, men jag har för mycket, och all denna stress tär på mig...
Och det det går ut över är skolan och som jag sa i viss mån diabetesen. Och när det går sämre i skolan blir det också ett stress moment.
Nu vill jag inte påstå att det är synd om mig, nej inte alls. Jag har åtagit mig alla dessa grejer och sagt ja. Jag vet att det finns människor därute som ät mycket mer stressade än vad jag är. Men jag kände ändå att jag behövde skriva av mig om detta.

Jag sa i senaste inlägget att jag i nästa inlägg skulle ta vara på den blogg award jag hade fått av Camilla. Det inlägget sa jag skulle komma samma dag, men det gjorde det ju inte.
Aja, jag känner faktiskt att min tid till bloggen minskar. Det är ett stressmoment mest. Men jag ska göra så gott jag kan. Helgen är fullpackad, jag borde egentligen sova. Men men, vi hörs antagligen imorn kväll. Om jag kommer ihåg och har tid vill säga.

Mitt internet hos pappa har knasat så har inte kunnat gå in och skriva något i bloggen (som ni kanske har märkt).
Men nu är jag hos mamma, i alla fall ikväll!
Jag har fått en blogg award av Camilla, jag ska ta vara på den i nästa inlägg som kommer senare idag!
Hittills idag har jag varit i en ishall och laggt in en matta, det är nämligen fotbollsturnering där hela helgen som min klubb anordnar. Det blev lite tokigt med mat och allt, jag har ännu inte ätit, men funderar väl på att ta och göra det nu! Har dessutom ingen aning om vad mitt blodsocker ligger på... Men men, det är en världslig sak!

Ja, idag var det möte tillsammans med en massa föräldrar till barn med diabetes och med banrombudsmannen. Diabetesförbundets ordförande (minns inte vad hon heter nu) var också med! Kul tycker jag, att så många intresserar sig och vill förändra och påverka!
Men jag tycker det gick bra. Svårt att säga om det kommer ske en förändring direkt, men vi kanske via det här kan få träffa någon högre uppsatt som vi kan pressa mer inom området. För det är faan inte okej att barn från 0-14 år ska gå i skolan med känningar så att dem är nära på att tuppa av eller högt blodsocker så att dem tillslut nästan kissar på sig!
Som förälder ska man ju kunna lämna sina barn på dagis, förskola, skola och inte behöva oroa sig att något ska hända! Men idag är det inte så. Idag får föräldrarna förlita sig till skol personalens goda vilja att ta hand om deras barn på ett schysst sätt.
Jag måste säga att jag under mötet flera gånger blev nästan tårögd av att höra vissa historier. Det finns faktiskt barn där ute som rent ut sagt blir riktigt diskriminerade! Och det är helt sjukt!
När man får höra saker som att dagis planerar utflykter efter dem datum som dem vet att den diabetes sjuke ska vara borta är för mig precis som att man skulle ta bort rösträtt för homosexuella eller något liknande. Det är tamejfaan diskriminering!! Usch! Att man som vuxen dagisfröken har mage att göra så? Hur är man funtad då?
Ja, det fanns flera liknande exempel som fick mig att börja fundera mycket på om Sverige verkligen är ett så bra land egentligen. Men men, jag har i alla fall kvar hoppet! Vi ska nog kunna se till att fler får kunskap och förståelse inom diabetes med! Ett steg framåt var det här mötet. Ett annat steg kommer vara vårat "företag". Jag känner att vi faktiskt är påväg någonstans i den här viktiga frågan!

Japp japp! Imorgon är det dags! Imorgon ska jag, tillsammans med diabetesfamilj.se, till barnombudsmannen för att disskutera hur mycket hjälp barn med diabetes bör få i skolan. Jag är inte helt säker på vad jag ska fylla för funktion, förutom att jag själv har gått i skolan med diabetes i snart tio år. Ja det är en erfarenhet och så, och jag vet vad det handlar om. Jag fick ingen hjälp direkt i skolan, men jag fick istället göra som jag själv ville. Behövde jag äta så gick jag ifrån och gjorde det liksom. Men jag tror säkert det finns barn som har det mycket värre än mig!
Men men, jag lovar att ge er en utförlig rapport imorgon kväll om hur det har gått!