Japp, idag var jag tillsammans med elevrådsstyrelsen och "Atleticas änglar" på Grönalund. Skolan bjöd oss som tack för det gågna året! Mycket uppskattat! Jag fick dessutom hem lite mer info om turneringen i Schweiz som jag ska på i sommar, men inget värt att nämna.
Nej, nu ska jag byta nål och sedan sova, det är ju en dag imorgon också, eller?

Tack alla ni som var på min fest och firade min 18 års dag med mig! Det var det jag syftade på i förra inlägget, det var nämligen brakfest igår hemma hos mig. Mycket lyckat! Som jag sa så hade jag inte någon koll alls på blodsockret, men jag åt innan jag gick och la mig som man ska när man har druckit. Nu är jag ju 18 så nu får jag dricka! Även om det inte kommer bli allt för ofta i alla fall, så kul är det inte. Men jag kan redan nu säga att den här festen, som inom kort kommer döpas till "Klintas Spring Party" kommer att bli en årligt återkommande tradition som jag hoppas får lika hög status som min brors "Summer party".

Återigen vill jag tacka alla som var där och firade med mig, ni gjorde min kväll och natt till något alldeles extra! All kärlek till er!

Japp! Eller nej, det var visst imorgon. Faan. Ja okej, jag återkommer mer om det efter helgen! Jag måste fixa en massa inför det nu, men Blondie (min absolut bästa kompis, barndomsvän liksom) har inte kommit hit än och han måste hjälpa mig!
Imorn kommer jag inte bry mig om mitt blodsocker alls, bara till den milda grad att jag överlever typ. Jag ska hålla mig på bena hela kvällen och natten, men det får liksom räcka! Som sagt, jag återkommer!

Jag sa att det inte skulle bli så mycket bloggande den här veckan. Så blir det inte. Det var nämligen så att jag egentligen skulle varit hos min pappa den här veckan, men datorn där är knas så jag var tvungen att åka tillbaka hit till mamma. Jag måse ha tillgång till en bra dator, jag måste skriva en massa arbeten till skolan.
Jag har insett att jag faktiskt sällan håller vad jag lovar i den här bloggen. Jag tror det beror på att jag själv faktiskt aldrig kommer ihåg vad jag har skrivit om. Jag läser ju inte min egen blogg heller, det är därför det bli en massa stavfel och skit på sina ställen dessutom!
En annan sak som jag har märkt är att jag börjar skriva mer och mer om mitt "vanliga" liv och inte alltid diabetes relaterat. Jag hade som mål i princip att alltid ha med diabetes i inläggen. Det höll i c:a 200 inlägg sen kunde jag inte hålla det andra ifrån er. Snart kommer ni veta allting om mig.
För att nu relatera till diabetes i alla fall så kan jag säga att jag inte kan ta något blodsocker för mätaren blev kvar hos pappa. Det suger.

Japp, nu har jag varit 18 i 24 timmar. Visst är jag tjatig? Jag har redan börjat fundera på villa, vovve, volvo och börjat pensions spara. Jag placerar mina pengar under madrassen och vet redan vad mina tre barn ska heta. Två kommer komma tätt inpå varandra och det tredje blir en liten sladdis. Min fru kommer jag älska tills jag blir 45, sen har jag hört att det är inne att skiljas. Då ska man väl börja nätdatea och träffa någon jämngammal, halvsnygg kvinna som har två barn och en trasig bil. Liksom bli "pappa" på nytt utan att ha några blodsband, barnen kommer garanterat vara i tidiga tonåren och vara riktiga pubertetsmonster, ända sättet att få dem att älska en är att köpa deras käslek med prylar och pengar. Och det vet vi ju alla att en 45 årig man som jobbat statligt hela sitt liv inte har så gott om, så man kommer behöva ta lån bara för att ha råd att bo kvar i villan, betala all jävla skatt och nya frugan som garanterat kommer vilja gifta sig, ska man betala brölopp också. Eller ska man satsa på borgerligt brölopp andra gången? Man har ju redan varit med om det en gång, det räcker ju!
Nånstans i den här härvan med ny fru och extra barn kommer väl ens egna föräldrar också gå bort vilket kommer göra livet till ett helvete, men man liksom ler åt världen ändå för man kan ju itne vara svag, då kommer man ju hamna längst ner i näringskedjans Sverige och bli luffare, och det finns ju inte på kartan!
Diabetesen kommer ju inte direkt vara prioriterad förns jag inser att jag inte har varit på ett läkarbesök de senaste 6 åren, har ett hba1c på 14%, väger 95kg och är 180cm lång. Ölkaggen är inte längre något jag bygger på utan snarare någt jag bör göra mig av med för att överleva.
När jag sen fyller 50 har jag garanterat gjort mig av med den nya frugan och tror att jag kan börja datea yngre kvinnor, slutar antagligen med att jag åker till Thailand och plockar upp någon som inte har det allt för bra ställt men som vill börja om på nytt och komma till Sverige. I samma veva kommer jag dessutom ha börjat lyssna på rockklassiker. Vilket fiasko.
Thailändkan lagar ris till middag 7 dagar i veckan, året om. Jag står för det ekonomiska men hjälper inte till mycket hemma.
Dör antagligen en ganska stillsam död i hjärtinfarkt eller prostatacancer när jag är c:a 70-75 år gammal. Troligtvis ganska nöjd med mitt liv, i alla fall frams tills jag blev 18, efter det gick allting utför. Bra jobbat Niklas.

(Det här är inga fördomar, jag menar absolut inget negativt med någonting. Det här är en sammanställning av vad som händer med folk som jag känner, och vissa grejer är påhittade och tagna från mitt eget huvud. Dock inte osanning för det, känns som att det trots allt kan bli verklighet)

Jaha, så var man myndig då. Var det inte roligare än så? Har jag gått och haft ångest i flera veckor för det här? För vadå? Visst, rent juridiskt är jag vuxen, men i min kropp känner jag mig fortfarande som mammas lilla pojke! Och det är inget jag skäms över!
Nu ska jag gå och leka med lego, eller bilar eller något annat lika roligt! Hare bra!

Imorgon är jag inte barn längre. Då blir jag vuxen. Eller, ja, i alla fall rent juridiskt. Jag fyller nämligen 18 imorgon och nej, det ska inte bli ett dugg kul! Jag vill vara barn ett tag till.
Dessutom kommer det med allra största sannolikhet bli väldigt dåligt med bloggande den här kommande veckan. Har massa skolarbeten och sånt som måste göras. Sååååå, vi höres så fort jag kan!

Träffa någon kanske?

Det är sommar gott folk, ut i parker och grön områden och mys! Finns det något bättre för blodsockret än lite kärlek och pirr i magen? NEJ, skulle inte tro det!

Idag fick jag ett sms av en som jag träffade när jag föreläste med Karolinska. En kille från "Ung Diabetes". Han ville att jag skulle ta hans plats på en föreläsning i Flen. Jag tror att det var Ung Diabetes som skulle ha ett läger för ganska nyblivna diabetiker och deras familjer. I alla fall så blev han sjuk och ville att jag skulle ta hans plats, men jag jobbar både lördag och söndag, jag har match på söndag också plus att jag på lördag ska fira min 18 års dag (fyller egentligen på måndag men ingen kan fira då). Så det blir hektiskt att hinna till och från Flen denna helg.
Men egentligen vill jag ju verkligen göra det. För jag älskar sånt!

Eller det känns så i alla fall, nu har jag gjort det där j*vla matte provet! Det känns fett skönt! Visserliger lär jag väl behöva komplettera det lite sen, men det tar jag då!
Provet idag var liksom 4 timmar, så dem rekomenderade att man skulle ha med sig något att äta. Jag hade faktiskt ingen aning om vad som var bra att ta med sig, så det blev lite naturgodis o frukt. Mest för att hålla blosockret uppe hela tiden. Sen hade jag innan ätit en rejäl frukost så jag stod mig ganska bra på den.

Japp, imorgon bitti ska jag säkra eller sabba min framtid! Nej då, men en hel del står på spel faktiskt. Så jag ska sova nu. (Det känns lite jobbigt att inte ha någon blodsockermätare, den är kvar hos pappa).

Enligt körkortsboken är jag och de flesta som läser den här bloggen också, funktionshindrade och bör visas extra mycket hänsyn vid övergångsställen. (Vi diabetiker alltså). Alltså, jag kommer inte ens om jag blev hotad till livet erkänna att jag var funtionshindrad eller funktionshandikappad.

(Jag kan ha tagit upp det här förut, men kände att jag behövde ta upp det igen).

Jag tycker att ni alla borde gå in på Diabetesportalen.nu och kika runt lite! En mycket bra och informativ sida om diabetes. Man kan få bra tips om hur man ska skjöta sin diabetes, tips på böcker, tips på hjälpmedel, man kan få svar på vanliga frågor men också ställa egna svårare frågor och allting handlar och är kopplat till diabetes!
Gå in där nu allihopa!

Ja får komma tillbaka till Astrid Lindgrens en gång till innan jag flyttas över! Fett skönt!

Jag känner lite press faktiskt. Från er. Från mig. Ja jo, lite så faaktiskt. Jag har egentligen itne tid eller ork att skriva i bloggen just nu. Det beror till största del på att jag nu både måste plugga en massa eftersom skolan har en förmåga att lägga allting på slutet, men också mitt körkortstagande. Till det lägger vi en massa träningar, som jag nu i och för sig har dragit ner liiiiite på.
Men i alla fall, allt det här gör att jag vissa dagar inte ens sitter framför datorn.
Men jag gör så gott jag kan. Pressen jag känner är att det här är ju mitt erkännande, mitt accepterande av min sjukdom, min diabetes. Om jag slutar blogga, slutar jag då också ta hand om mig själv? Jag tror tyvär att risken finns.
Sen vet jag ju att det finns i alla fall kanske ett tiotal som är inne på min blogg regelbundet, plus ett ganska stort gäng av andra människor som går in lite sporadiskt och er vill jag ju inte svika. Eftersom det alltid finns folk som läser bloggen, måste det finnas något i den som ger er något. Intressant läsning, tips, hjälpmedel, peppning, en klapp på axel, jag vet inte, men nånting finns det ju som ni kommer tillbaka till och vill ha mer av.

Well well, jag ska komma på en lösning!

Igår på sjukhuset gick det faktiskt ganska bra. Min doktor vill att jag ska jobba mer med mina träningar, alltså hur jag sänker min basal på natten och så för att inte vakna med känning på morgonen. Men i övrigt fick jag inte reda på mer, eller jo, en sak. Jag måste banta! Faan! Men jag tror i alla fall att jag har fattat det själv nu, och jag är i full gång med att sätta upp rimliga mål och så. Så jag kommer klara det här med.

I övrigt så spelade vi Ultimate Frisbee DM idag med skolan och kom tvåa! Bra jobbat Atletica! Självklart var man med och gjorde den avgörande poängen i sista matchen innan finalen. Dock struligt med mat hela dagen, men jag löste det. (Tror jag)

Snart ska jag på mitt sista läkarbesäk på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Det är faktiskt lite sorgligt. Jag tycker verkligen om framförallt skjöterskorna där. Dem ger mig jämt en massa stöd och gör alltid sitt yttersta för att vi diabetiker ska må bra.
Men efter dagens besök förflyttas jag till vuxen avdelningen på S:t Görans sjukhus istället. Inte mycket att göra åt, bara hoppas att det blir minst lika bra där.

Jag har haft en skitjobbig helg, verkligen skitjobbig! Men idag vände det verkligen! En från sjukhuset ringde mig och undrade om jag ville åka med, och ja, lyssna nu, TILL SCHWEIZ OCH SPELA EN FOTBOLLS CUP MED EN MASSA DIABETIKER FRÅN HELA VÄRLDEN!!!
ASSÅ JAG HÅLLER PÅ ATT SPRICKA AV LYCKA! DET ÄR DET BÄSTA SOM HAR HÄNT MIG PÅ LÄNGE!
HAPPY HAPPY HAPPY!!!

Så en lång helg i august sticker jag och mamsen till Genève och spelar fotboll och pratar diabetes (på engelska) med en massa andra ungdomar. Ska bli så sjuuuuuukt kul!

Ja som vanligt då, så det är väl ingen ursäkt antar jag. Har varit dålig på att blogga den här veckan, men det är för att jag har varit hos pappa och jag har inte ens slagit på datorn där. Dels för att jag inte har haft tid och dels för att jag har tyckt att det kan vara skönt med en data fri vecka. Jag har inte ens varit inne på facebook liksom, så känn er inte osidosatta, alla har drabbats av min datastrejk!
Jag har börjat ta en massa blodsocker igen, ska till läkaren på onsdag och mamma skäms om jag kommer  dit utan en massa värden så egentligen gör jag det för hennes skull.
Den kommande veckan ska jag försöka ta upp min aktiva bloggande igen och inte slappa så mycket.