Meningen med livet
Jag har försökt tänka ut vad mitt liv egentligen handlar om och efter att ha insett det, så fattade jag att det var inte alls svårt att komma på det. Det handlar om: Diabetes, diabetes, diabetes och gluten!
Man försöker ju alltid att gå runt problemen liksom. Att inte fokusera på dem, istället fokusera på möjligheterna. Men det är svårt. Allt jag gör, tänker på, försöker uppnå m.m, stoppas alltid eller hindras alltid av antingen min diabetes eller min gluten intolerans. Det är inte alltid jag måste avstå helt, tvärt om, det sker nästan aldrig. Men saker o ting blir så mycket jobbigare.
Som imorgon, då jag ska på gymnasiemässan. Dp skulle vi få mackor och dricka till mellanmål typ, för det bli inte lunch i skolan igen förns c:a 12:45. Men jag kan ju inte äta mackorna. Så jag stod o pratade me en på expeditionen, men hon kunde inte komma på hur vi skulle lösa problemet. Så tillslut sa jag att jag fixar något själv. Det är såklart inte hennes fel, men det blir liksom ett litet hinder, ett litet problem. Sådana vardagliga, små problem, som man helst skulle vilja slippa. Som alla andra slipper.
Jag brukar i dessa stunder försöka att se mig själv som lite mer unik, försöka få det till något bra, men det funkar bara utåt. Inuti vill jag hela tiden i alla fall vara som alla andra. Eller i alla fall inte ha diabetes och gluten.
Men let´s face it, moron! Du kommer inte bli av med det, så börja acceptera det. Det tycker jag väl egentligen att jag gör, men längtan efter det "normala livet" är fortfarande stor.
Nyfiken fråga. Du som är både gluten och diabetiker (vilket även jag är) vad äter du till frukost? Jag får verkligen inte till något bra där.
Frukost problemet har jag också, så jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag försöker få in så mycket tips jag kan, och jag har ett tidigare inlägg angående detta, här e länken: http://diabetesogluten.blogg.se/2009/september/frukost.html#comment
Jag ska försöka skriva mer om frukost så fort jag vet mer själv, det lovar jag!
Jag har också både diabetes och gluten. Och jag brukar äta bovete flingor med fil eller mjölk ;) Annars så brukar jag ta mig tid att hålla på med mackor men hungrig som jag är så blir de minst 5-6 mackor så då tycker jag flingor är smidigare :D
jag tror inte det finns en gemensam ''mening med livet'' punkt för alla människor. jag tror det meningen med livet är att själva hitta sin mening,om man inte bryr sig om sin mening,å är nog det meningen... om man är en tänkare som jag och anylserar och tänker sönder allt med livet då är nog det meningen... annars hade du inte mina tankar existerat om det inte fanns någon mening med det?? När det gäller diabete,å kanske det finns en mening,kanske inte.. det beror vem man frågor... men som du sa det gäller hur man tar till sig sin sjukdom. om nu vi ska starta våran förening,så är det kanke en mening med att vi fick diabetes,för att vi ska utveckla och göra oss hörda,vi gör en insats för samhället..
Det enda man kan göra är att acceptera och göra något utav det dåliga. Det är egntligen bara det dåliga som gör att man utvecklas,men det bra och postivia behöver man för att må bra!
Jag håller inte alls med. När jag fick min typ 1 diabetes, så började mitt liv. Jag började umgås och hitta på saker som jag aldrig gjort innan. Jag bildade familj. Det är meningen med livet. Inte diabetes.
