Efter kommentaren som jag fick från Gustavs mamma insåg jag en sak. En ganska viktig sak. Allt jag skriver här kan ju faktiskt ses av alla, det visste jag ju innan! Men att någon gaktiskt tar till sig det jag skriver har jag inte riktigt funderat över. Att folk kan se upp till mig som en förebild har jag aldrig reflekterat över. Men nu är det dags!
Jag vet att det är så som Carina sa att mammorna vill ju att vi barn ska må så bra som möjligt. Och jag vet att det inte alltid är så lätt att få sitt barn att ta blodsocker. Så nu tänker jag hjälpa alla mammor. Jag ska börja ta fler blodsocker och verkligen skriva det här på bloggen! Hjälp mig att komma ihåg det! Jag ska se till att alla barn och ungdomar som läser den här bloggen ska få uppfattningen av mig som en diabetiker som tar mycket blodsocker och som mår bättre av det! Självklart kommer jag att vara ärlig, annars tjänar det inget till. Så mår jag dåligt av det kommer jag skriva det, annars falerar hela filosofin med den här bloggen. Men jag ska se till att bli den förebild som JAG vill bli. Som jag vill att andra ska uppfatta mig!

Tack Carina för hjälpen, jag hoppas jag klarar av den här utmaningen nu! Jag hatar att misslyckas så...