Ja, som sagt, först tänker jag förklara gårdagens arga inlägg...

Det var nämligen såhär att jag skulle byta nål, det var bara det att det gick inte alls bra! Plåstret på nålen fastnade i pistolen så nålen kom bara in halvvägs liksom. Jag hatar den känslan! Och det h'nde liksom två gånger på rad! Samma sak! Så jag lackade ur totalt och tyckte synd om mig själv! Jag lackade då på hela sjukdomen och allt som har med den att göra. Jag pratade med Elenora och hon hjälpte mig en del, jag pratade också med två-tre andra som också hjälpte mig lite. Men lösningen kom jag på själv. Och den står ju typ i inlägget. Att jag ska inte låta diabetesen vinna över mig. Det hänger ihop lite med inlägget innan dess, det där jag skriver om Carina som påminde mig. Mer i den riktningen ska jag gå.