En dikt av mig

Diabetes är en sjukdom
När man får det försvinner en rikedom
Livet stannar i blom
Kommer ingenstans för ett tag, det blir stopp, en bom

Diabetes har en framsida och en baksida
Det är lätt att ner i diket glida
Inte alltid lätt att framåt skrida
Man vill gärna bara lägga  sig ner och kvida

Att en människa kan tåla mycket, det vet vi
Men en som har diabetes, känner sig aldrig helt fri
Man vill ibland bara ge ut ett högt skri!
För man är faan aldrig helt felfri!

Att bli frisk är ju inte ett alternativ
Dock kan man göra något åt sitt liv
Till exempel vara aktiv
Inte bara sitta och spotta saliv

Ta tag i saker och ting
Kanske se till och skaffa sig en fling?
Det är bara att slå en pling
Se till att få livet i blomstring

Så är då allting så dåligt?
Man är ju som sagt ganska tålig
Dock gör det så att man känner sig lite ihålig
Otillräcklig, rädd, osäker, urdålig

Det är med andra ord upp och ner
Ibland står man på knä och ber
Ibland tar man saker som dem sker
Ibland blir problemen bara fler och fler

Men ibland kan det också gå som de ska
På rätta linjen, det kan gå ganska bra
Man behöver inte alltid bara anta
Att man ska överleva

Äsch, varför klaga?
Sluta tjafsa, gnälla, gnaga
Bara gilla läget och fortsätta jaga
Jaga livet, sluta att försvaga!

Man är unik
Inte någon annan lik
Man kan ha god fysik
Dessutom har man samma möjligheter att bli rik

Så du som ser det här
Sluta vara så tvär
Lyft vingarna, få under lite air!
Lyft mot skyn och bli kär!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0