Är inte det en av livets stora frågor? Jag menar, hur får man egentligen allt att funka med skola, arbete, kompisar, körkort, träningar, tjejer, diabetes, etc etc. Jag har ett jätte enkelt svar.

MAMMA!

Alltså, dem ställer ju upp jämt. Okej, papporna med, men just nu fokuserar jag på er mammor. Jämt när man ska ringa och be dem sjutsa än så är man orolig att dem ska bli irriterade för att dem inte orkar eller liknande, men dem gör det ju alltid i alla fall.
När man kommer hem sent så står middagen alltid klar hemma så det är bara att käka och sedan göra läxor eller vad det nu är man ska göra.
Dem ställer jämt upp och finns alltid där för än när man behöver dem. Jag vet att jag inte ens är i närheten av att ha tackat min mamma för allt hon har gjort för mig genom åren, men jag ska göra en sak för henne inom kort som en liten tack för hjälpen. Vad det blir kan jag inte säga eftersom hon läser bloggen och hon kommer få reda på det här på tisdag då hon fyller år. Men jag kommer kanske berätta för er sen.

Tack alla ni mammor där ute som ställer upp för era söner och döttrar som har diabetes! Ni är ett stort stöd för dem! Fortsätt så!