När jag frågade er om vilka som läser den här bloggen fick jag tre svar, alla var från mammor(?). Jag välkommnar er självklart! Jag vill verkligen att ni ska stanna, jag menar inte så. Men jag trodde att det skulle vara fler ungdomar som läste bloggen. Med tanke på att det är för er jag finns. I alla fall enligt mig själv. Sen tycker jag i och för sig att det är bra att ni föräldrar får förståelse för hur era barn upplever saker och ting och hur det kan bli i framtiden. Men jag vill nog ändå påstå att min målgrupp är ungdomar mellan 12-25 år. Eller något i den stilen. Men jag kanske ska tänka om? Inte skriva om, bara tänka om. Eller?
Hur som helst, jag tycker det är kul att så många läser bloggen, vilka ni än är!

Vilka är ni som läser den här bloggen egentligen? Jag vet att min mamma läser den, kanske en gång i månaden max. Hon visste inte adressen till bloggen men söker på google på typ "niklas blogg diabetes" eller något!
Men ni andra, som jag ändå tror lever i datavärlden. Hur hittade ni hit? Vem är du? Läser du regelbundet eller är det här det första inlägget du ser?
Vad tycker du om bloggen? Något du vill höra mer av? Jag behöver synpunkter och inspiration! Hook me up with some comments!

Jag har tränat i drygt 1,5 timmar. Nu när jag kom hem hade jag 31.1. Jag vill dö.

Jag kommer ha en lika tråkig helg som vanligt ser det ut som! Förra helgen var okej, ,em sem var ju det också typ första gången på flera månader som jag gick på fest igen. Har varit dåligt på den fronten ska jag säga.
Och efter en helg med fest är det väl då kanske inte mer än rätta att man är hemma och vilar upp sig? JAG ÄR MINST SAGT IRONISK!!!
Jag vill göra något. Jag är ensam hemma och har hela villan för mig själv, kan inte någon då vilja vara med mig? Haha, låter som att jag inte har några vänner!
Well well, vi får se hur det utvecklar sig. Om det är någon som sitter i samma sits som jag och bor kring stockholm så hör av er!

Nilles nougatmuffins. Ett alldeles eget recept som jag provade ikväll. Mycket lyckat!

125 g smör
2 dl socker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1,5 dl mjölk
4,5 dl mjöl mix
150 g nougat
2 ägg

Vispa smör och socker med en elvisp tills det blandat sig väl. Tillsätt de två ägen och vispa sedan igen. Häll ner mjöl. bakpulver, vaniljsocker och vispa tills det börjat blandas. Häll ner mjölken och vispa tills det blivit en smet. Smält nougaten i mikron, det går väldigt fort och ett tips är att bara köra den ett litet tag och sedan röra den tills den blivit en smet. Tillsätt sedan den smälta nougaten i smeten och vispa tills allting blandats och smeten har fått sig en fin ljusbrun färg. Grädda i ugnen på 225 grader i 10 minuter.
Njut!

Jag fick lite kritik för min nya frukost, smoothies. "Clara" tyckte inte att jag anpassade dem efter blodsockret och att man tydligen inte skulle få stabilt blodsocker av dem. Men Clara lilla, nu ska jag förklara.
En smoothie som jag äter på bussen på vägen in till skolan ska bara hålla mitt blodsocker uppe fram till lunch. Vilket är max 3 timmar, och så länge klarar man sig på smoothien.
Om inte annat så blanda ner lite frön eller gryn eller något sånt som ger lite längre och långsamare kolhydrater.
Allt går att lösa! Bara man vill!

Idag är det tisdag. Fan. Aja, inte mycket att göra antar jag. Gick upp imorse i hopp om att kunna åka till skolan och ha fotbollsträning igen (hara varit skadad sen i torsdags). Jag kände att låret inte var fit for fight men gick ändå ner i köket för att ja, känna efter lite till eftersom jag var sjukt sugen på att träna. Men när jag kommer ner och tittar ut genom fönstret så ser jag att det snöar. Då var inte valet svårt längre, så jag gick upp och la mig och sov i tre timmar till.
Väl i skolan gick väl det mesta bra. Har kännt mig smått stressad hela dagen, är inte helt hundra på vad det är jag gör längre. Jag försöker skriva upp allting i almanackan men allt kommer inte med liksom. I alla fall, när jag var påväg hem så messade Elenora och undra om jag skulle komma på gruppträffen idag. Då kom jag på att juste, det var gruppträff idag ja. Så det var bara att hoppa av tunnelbanan och byta och åka åt det motsatta hållet, det håll jag precis hade kommit ifrån!
Well well, inte mycket att säga om gruppträffen. det kom inte upp några intressanta ämnen, i alla fall inte ur diabetes synpunkt. Det märks dock att vi lär känna varandra bättre nu, det var mycket skratt idag vilket var roligt. Synd bara att jag är värsta bitter fittan.

Typ såhär stressad känner jag mig!

Jag saknar inspiration. Mitt liv består endast av stress. Stress. Stress. Jag vet att jag håller på med för mycket, men kan ju inte hoppa av något som jag är mitt uppe i. Dessutom älskar jag allt jag gör. Så vad ska man slut med?
Jag längtar i och för sig tills jag bärjar jobba. Slippa alla läxor och arbeten. Det är dem som stressar än mest. Visst, när man är vuxen har man istället ett hus att ta hand om, man ska laga maten, diska disken och tvätta bilen. Men det är i alla fall inte någon tidspress som på läxor och arbeten, i alla fall inte på samma sätt.

Ni minns väl mitt företag jag skulle starta? Man kan säga att det blir inte av samtidigt som det blir av. De två som jag skulle starta det med har inte svarat på mina mail. Så vad ska jag göra? Dena ena av dem svarar, men inte den andra. Så jag har nu gjort min odé till mitt projektarbete i trean istället. Jag och en tjej i min klass ska ta idén och utveckla den lite och sedan göra verkligehet av den. Ska bli sjukt kul!

Ni minns väl mitt företag jag skulle starta? Man kan säga att det blir inte av samtidigt som det blir av. De två som jag skulle starta det med har inte svarat på mina mail. Så vad ska jag göra? Dena ena av dem svarar, men inte den andra. Så jag har nu gjort min odé till mitt projektarbete i trean istället. Jag och en tjej i min klass ska ta idén och utveckla den lite och sedan göra verkligehet av den. Ska bli sjukt kul!

Jag tänkte på det idag. Min pump. Det är en Medtronic Paradigm 712. Jag fick min pump för c:a 4-5 år sen och är verkligen jättenöjd! Men det finns ett stort MEN!
När jag var och skulle välja vilken av alla pumpar jag ville ha så stod det mellan Medtronic och Animas. Jag gillade egentligen Animas pumpen bättre eftersom den hade större och tydligare display, den tryckte in en bolus mycket fortare än på Paradigmen och dessutom är den snyggare. Men det som gjorde att jag tog Medtronic trots allt detta positiva var att dem sa att om det kommer en ny pump så kommer man få den med en gång. Man blir uppgraderad med en gång.
Nu när dem kommit med i alla fall en ny pump, så har jag inte ens fått erbjudandet att uppgradera till den mjukvaran.
Dåligt tycker jag eftersom det var därför jag valde Medtronic.

Jag blir snart arg på riktigt! Denna ständigt återkommande diskussion om godis och diabetes. Säger du diabetes till någon på stan säger dem "jaha, en sån som inte får äta godis".
Vi diskuterade detta idag på vår gruppträff, men jag måste säga att jag faktiskt blir lite smått arg på dem som sitter där också. Till och med dem påstår sig inte kunna äta godis. Tills jag sa att jo det kan vi visst och argumenterade för det, då ändrade sig helt plötsligt halva gruppen och sa att ja det kan vi..?

För det första: våga stå för era åsikter!
För det andra: VI KAN ÄTA GODIS, TA BARA INSULIN SÅ LÖSER DET SIG! Sen kanske man inte ska sätta i sig ett kilo varje gång man äter godis, och man kanske ska ha lite extra koll och se till att blodsockret inte sticker iväg allt för högt. Men i övrigt är det bara att köra enligt mig.

 

 

• Matematik
• Min dator hos pappa som är seg!
• Linjära funktioner (matematik (jag var tvungen))
• Mig själv (endast ikväll)
• Att jag har för lite tid
• Negativ stress

Ja, listan kan göras lång. Samtidigt som jag tycker om att skriva på mitt arbete i Historian om Palmemordet så hatar jag matten just nu, där jag på torsdag har omprov i just linjära funktioner. Jag kommer med allra största sannolikhet få ig igen, men jag vet att man ska tänka positivt, samtidigt som det är svårt eftersom jag nu vid 17 års ålder har koll på vad jag kan och inte.
Imorgon är det gruppträff på sjukhuset igen, ännu ett stressmoment. Men fick ett väldigt smickrande mail idag av hon som håller i kursen, så jag ska verkligen ta mig dit imorgon. Hoppas jag ska hinna kika in hos någon som ligger inne och precis har fått diabetes och hoppas kunna prata lite med denne. Men vi får se hur det blir.

Nu, nyss, när Anna Bergendahl vann Melodifestivalen satt jag och små grät i soffan hemma. Inte för att jag tyckte att låten var överdrivet bra, eller för att jag på något sätt känner henne. Utan för att jag när jag ser andra människor lyckliga, blir lycklig själv och börjar gråta.
Beror det på att jag själv inte är lycklig?
Eller är jag bara känslig?
Beror det på att jag gråter alldeles för sällan?
Eller är det bara för att jag är ensam hemma och känner mig olycklig?
Jag vet inte. Men som jag brukar så ska jag nu koppla detta till min diabetes. Inte alls svårt faktiskt. Om det sista är samt, så har jag nämligen tröstat mig med att äta godis och chips. Nyttiga Niklas!

Idag gjorde jag krog debut! Öhm, det var inte värsta grejen så vad ska jag skriva..? Dem hade ingen sockerfri cider, och eftersom jag inte är arton så kunde jag inte köpa någon heller (dem tog bara leg i kassan, inte när man gick in, det var därför jag kom in). Men det var en kille som köpte en cider åt mig så ja, jag drack den. Visserligen socker i men, jag tog insulin till så det var lugnt.
Det var liksom inte mer med det.
Men anser nog att det går lika bra med light läsk, så mamma, du kan vara lugn!

Jag kom precis hem från kvällens träning. Andra mammor brukar kanske fråga "Hur gick det?" eller något liknande. Men inte min, det första hon säger är "Glöm inte att ta ett blodsocker och sedan äta något, annars vaknar du med känning imorn bitti och det vill du ju inte!", sen frågar hon hur det gick på träningen.
Men ibland känner man bara att man inte orkar äta en massa klockan halv elva på kvällen! Jag vill bara sova, ska upp tidigt imorn för att åka på nästa träning!
Men samtidigt vet jag ju att jag måste. För som hon säger, så vill jag ju inte vakna med känning imorn. För när jag har känning på mornarna vet jag inte vad jag gör och kan stoppa i mig både det ena och det andra.
Så det är väl bara att äta antar jag. Blodsocker har jag redan tagit, 6.2. Det kommer sjunka rejält om jag inte äter något snart. Så det ska jag nog göra nu. Får se vad det blir.

Faktiskt en av väldigt få gånger jag faller för grupptrycket är just en dag som denna. Jag ahr haft träning i skolan och då går man alltid till samma restaurang. På tisdagar är det raggmunk som huvudrätt, men det finns alltid massa annat att välja på också. MEN, inget som jag kan äta. Fisken var det ända jag tålde, som det inte var gluten i, och det vet ni ju alla att det är inte så bra när man har diabetes eftersom det inte ger någon energi alls. Så jag fick ta en sallad idag. Men bara en salla efter träning ger inte heller något. Så självklart blev det känning vid skoldagebs slut. Onödigt men ändå nödvändigt. För alla kompisarna gick till den här restaurangen och jag vill ju inte gå själv till den andra och sitta ensam.

Pernilla Wahlgren är bäst! Jag är verkligen kär i henne! No shit alltså!


För övrigt så ägnar jag det här inlägget till att säga att ja, livet flyter på. Det går varken dåligt eller bra. Stressen består, men är inte överdriven.
Blodsockret ligger förhållandevis bra och diabetesen stör mig inte alls för tillfället. I alla fall inte så att jag mår dåligt av den, men heller inte så att jag mår bra.
Jag känner mig som en väldigt lagom människa just idag.
Allt är medel på något sätt. Varken dåligt eller bra. Jag känner mig lite klyven faktiskt. Lite splittrad liksom.
Jag kan heller inte bestämma mig om det är en bra dag eller en dålig dag. Konstigt.

Efter en hel veckas blogg uppehåll så får jag väl erkänna att jag skäms lite. Men vad ska man göra? Skidåkning är kul, och att investera i en bärbardator och ett trådlöst bredbans finns inte med i budgeten.
Men men, efter en lång vecka med massor skidåkning, överdrivet mycket godis och annat skräp, dåligt med sömn och inte ens en enstaka grönsak så kan man ju tro att blodsockret skulle vara sky högt. I alla fall med tanke på dem SJUKA mängder godis jag satte i mig. Men icke, dem väldigt få blodsocker jag tog var faktiskt oförskämt bra! Låg inte över tio en enda gång. Ska dock tillägga att det inte blev så många blodsocker, men i alla fall.

När jag kom hem låg dessutom "Leva med diabetes" på bordet. Tidningen alltså. I den var det en artikel om diabetes bloggare. Självklart var jag med! Jag prata faktiskt med en av dem som jobbade på dne här tidningen när jag var och föreläste med KS och sa då att dem borde skriva mer om bloggare och sånt, ller i alla fall publicera min blogg. Och det verkar dem ju ha tagit vara på och gjort nu! Jag tycker faktiskt det är bra att dem tog med fler bra diabetes bloggar så man kan hitta den man kan identifiera sig mest med. Bra gjort!

Med detta vill jag säga att bloggandet återupptas och fortgår som vanligt igen!