Nu, nyss, när Anna Bergendahl vann Melodifestivalen satt jag och små grät i soffan hemma. Inte för att jag tyckte att låten var överdrivet bra, eller för att jag på något sätt känner henne. Utan för att jag när jag ser andra människor lyckliga, blir lycklig själv och börjar gråta.
Beror det på att jag själv inte är lycklig?
Eller är jag bara känslig?
Beror det på att jag gråter alldeles för sällan?
Eller är det bara för att jag är ensam hemma och känner mig olycklig?
Jag vet inte. Men som jag brukar så ska jag nu koppla detta till min diabetes. Inte alls svårt faktiskt. Om det sista är samt, så har jag nämligen tröstat mig med att äta godis och chips. Nyttiga Niklas!