Via bloggen ahr jag ju träffat en massa människor, både sånna med diabetes men också sånna utan. Men helt ärligt så är det faktiskt roligast att lära känna er MED diabetes. Och nu har jag nått en punkt i mitt liv där det känns som om ni växer på träd alltså!

Igår hittade jag en kommentar från någon gång i september som inte var accepterad av mig. Hon hette Julia och hade bifogat sin mail, så jag tog tag i mig själv och skickade ett mail och bad om ursäkt för att det hade tagit tid och så. Men i alla fall, jag fick svar idag så nu har ännu en mail vän kommit till via bloggen. Riktigt roligt tycker jag!
Sen tidigare finns ju Elenora som ni vet om men också ett par andra. Dels folk från Geneve, framförallt engelsmän, men också några yngre svenskar. Sen finns det i alla fall två till i min egen ålder som jag har träffat via bloggen.

Sen visste jag att det fanns en i min skola, en årkurs under mig, i natur klassen. Jag känner ett par stycken i den klassen, dock itne just henne. Men jag känner hennes kompisar väldigt bra. Så idag satt jag med dem vid maten och då sa hon något om att hon skulle till sjukhuset. Då passade jag på att fråga om det var rutinbesök och sånt, så nu vet ju både hon och jag att vi båda har diabetes. (Hennes kompisar hade sagt till mig att hon hade det, därför jag kunde fråga utan att vara konstig.) Men jag kan inte påstå att jag känner henne, än.