Jag känner lite press faktiskt. Från er. Från mig. Ja jo, lite så faaktiskt. Jag har egentligen itne tid eller ork att skriva i bloggen just nu. Det beror till största del på att jag nu både måste plugga en massa eftersom skolan har en förmåga att lägga allting på slutet, men också mitt körkortstagande. Till det lägger vi en massa träningar, som jag nu i och för sig har dragit ner liiiiite på.
Men i alla fall, allt det här gör att jag vissa dagar inte ens sitter framför datorn.
Men jag gör så gott jag kan. Pressen jag känner är att det här är ju mitt erkännande, mitt accepterande av min sjukdom, min diabetes. Om jag slutar blogga, slutar jag då också ta hand om mig själv? Jag tror tyvär att risken finns.
Sen vet jag ju att det finns i alla fall kanske ett tiotal som är inne på min blogg regelbundet, plus ett ganska stort gäng av andra människor som går in lite sporadiskt och er vill jag ju inte svika. Eftersom det alltid finns folk som läser bloggen, måste det finnas något i den som ger er något. Intressant läsning, tips, hjälpmedel, peppning, en klapp på axel, jag vet inte, men nånting finns det ju som ni kommer tillbaka till och vill ha mer av.

Well well, jag ska komma på en lösning!