Jag sitter och diskuterar detta med en av mina läsare och numera en av mina vänner. Hon frågade om jag också hade glömt min diabetes, och berättade sedan att hon också brukade glömma den ibland. Att hon både glömde att ta blodsocker och sitt måltids insulin ibland. Hon berättar att hon brukar få skäll av sin doktor för detta.
Jag tycker verkligen att det är fel! Hur ska man någonsin kunna utvecklas som både diabetiker och människa om allt man får höra är hur dålig man är? Hur illa det kan gå om man inte gör det? Man blir hotad att det kan gå si och så om man inte gör som dem säger!
Jag tycker såhär: Motivera mera!
Hellre morot än piska! Jag själv har haft samma problem. Dem sa till mig hur illa allt kunde gå och hur dålig jag var. Jag fick aldrig någon hjälp egentligen att hitta inspiration och motivation. Jag sa de till och med, att jag hade svårt att hitta motivation att ta blodsocker. Eftersom jag är idrottman är det mycket det det handlar om, motivationen.
Min motivation är ju ni, mina läsare, min blogg! Det var först efter att jag startade bloggen som jag hittade motivation och ett accepterande av sjukdomen. Men så ska inte alla behöva göra. Man ska inte behöva vänta på den punkten i sitt liv. Man bord ekunna få hjälp med detta på sjukhuset. Läkarna borde (enligt mig) lära sig mer om just detta. Visst är det rent medicinska viktigt! Det håller jag med om! Men utan motivation blir det medicinska rena katastrofen, jag lovar!

eller