Ja, jag känner mig verkligen sjukt stressad. Jag håller på med för mycket, det vet jag ju själv. Men samtidigt tycker jag allting är roligt. Eller viktigt. Som bloggen till exempel, visst det är ganska roligt, men egentligen känner jag att det är mer viktigt att skriva i den än roligt. Det är ett stort stress moment i vardagen att alltid behöva tänka "faan jag har inte skrivit något i bloggen idag". Men det finns så mycket mer därtill. Jag vill inte skriva allting här, men det har kommit till den punkten att jag inte längre kan sova på nätterna, att jag alltid oroar mig för att jag har glömt något, att varje gång det ringer oroar jag mig för att det är någon som ska säga "var är du, vi skulle ju ses nu" eller något liknande. Och därtill kommer diabetesen. För tillfället kommer den inte ens i andra hand, utan snarare tredje, fjärde kanske femte liksom. det är inte bra. Jag mår ju inte BÄTTRE av att den också går dåligt.
För ett tag trodde jag att jag hade kommit ur min dåliga period, men icke. Eller ja, det går inte dåligt nu. Det mesta går bra faktiskt, men jag har för mycket, och all denna stress tär på mig...
Och det det går ut över är skolan och som jag sa i viss mån diabetesen. Och när det går sämre i skolan blir det också ett stress moment.
Nu vill jag inte påstå att det är synd om mig, nej inte alls. Jag har åtagit mig alla dessa grejer och sagt ja. Jag vet att det finns människor därute som ät mycket mer stressade än vad jag är. Men jag kände ändå att jag behövde skriva av mig om detta.