Som jag har sagt tidigare så är livet inte helt lätt just nu, eller, lätt och lätt, snarare så att jag är nere hela tiden typ. Trodde att nu när det är nyår kanske det vänder. Men det verkar mörkt. Kvallen har kantats av flertalet känningar, svåra känningar. Och på det, kommer tonårslivet! Faan! Jag borde vara lycklig, jag har vänner som vill att jag ska komma på deras fest och dem vill att jag ska äta me dem, ha kul me dem och dem erbjöd till och med sovplats! Det kommer bli grymt helt enkelt!
Men sen kom det upp en sak, som försvårade allting till det yttersta! Jag ska väl inte blotta mig för mycket i den här bloggen eftersom jag vet att det finns vissa personer som läser den som jag inte vill ska veta vissa saker om mig.
Men ja, jag sitter i ett dilemma och jag har svårt att bestämma mig om hur jag ska göra.
Jag vet att om jag är där jag har bestämt att jag ska vara kommer jag ha sjukt kul, men jag kommer på fredag ångra att jag inte åkte till det här andra. Åker jag till det här andra så kommer jag kanske misslyckas med det jag vill dit och göra och då kommer jag ångra att jag inte åkte till det första. Det är egentligen värt risken, så jag borde åka till det andra, men jag vill samtidigt inte svika mina vänner.

Mina känningar beror helt klart på hur jag känner mig, jag lovar, jag känner det på mig. jag har ntagit lagom doser och ätit ordentligt. Diabetes är en sjukdom som styrs mycket av psyket, enligt mig i alla fall!